Göteborgsposten – 7 oktober 1873, sida 2

och tysko kejsarne samt konungen af Italien räckande hvarandra handen. Musiken blåste italienska, tyska och österrikiska nationalhymner. För ett förbund mellan Tyskland och Italien synes således i hänsyn till stämningen inom de båda landens befolkaingar intet hinder ligga i vägen. — Hvad deremot Österrike beträffar, visar det sig fortfarande icke vilja lemna sin tillbakadragna hållning, utan inskränker sig till några allmänna fraser. Dess ställning är ock sådan, att det ej behöfver brådska med ett afgörande beslut. Kejsar Wilhelm och furst Bismarck skola väl dock vid sitt förestående besök i Wien söka påskynda afgörandet. Men för den tyska regeringen är det äfven af vigt, att landets representationer ha en kompakt majoritet, som understödjer regeringen i dess kamp mot de presterliga. I Preussen, der nya val till landtdagen stunda, är rörelsen i det bänseendet också liflig. Regeringsorganet Prov. Corresp. har utfärdat ett officiöst valupprop, hvilket slutar med framhållandet af regeringens önskan och hopp, att hela det preussiska folket skall gifva henne sitt verksammaste understöd i kampen. Detta framhålles äfven som det vigtigaste i det nationalliberala partiets upprop, men finner likväl endast ett vilkorligt understöd hos det s. k. radiksala partiet eller dep. kammarens yttersta venster, hvilken visserligen kallar sig för en flygel af framstegspartiet, men i sjelfva verket står det social-demokratiska arbetarepartiet närmare. Denna fraktion är visserligen icke talrik, men kan dock, om den sluter sig till centrumspartiet och de s. k. partikularisterna, och isynnerhet om den motarbetar de af nationaloch framstegspartiet uppställda liberala kandidater, bereda regeringen en del svårigheter. Det är företrädesvis i Berlin, som detta parti har sitt säte. Dess anförare Hirsch, Sachse o. s. v. tyckas vara trötta vid framstegspartiets gamla ledare: Löwe, Virchow, Runge, hvilka de söka att tränga undan från deras platser. För öfrigt tyckas de radikale sakna inflytande utanför hufvudstaden. Det skall onekligen vara af stort intresse att följa utvecklingen af dessa förhållanden, hvilka båda ett stundande verldshistoriskt drama af högre ordning. Vi känna, att Frankrikes president, Mac Mahon, i sitt företa budskap förklarat såväl att han skall lyda nationalförsamlingens majoritet som bevara de bestående institutionerna. Denna senare förklaring ha republikanerna tolkat så, att han skulle upprätthålla republiken under alla omständigheter. Onekligen skulle detta vara en inkonseqvens, eftersom han äfven sagt sig vilja ställa nationalförsamlingens beslut sig till efterrättelse. Nu förklarar Broglies tidning, att marskalken med rinstitutionerna menade just, att han skulle bevara den bestående nationalförsamlingens konstituerande och suveräna myndighet. Förklaringen är vigtig. Tidningen Sigcle har förbjudits till försäljning på gatorna. I allmänhet börjar regeringen åter gå till väga med ökad stränghet mot den republikanska pressen. General de Rigny har aflidit, 83 år gammal. Han hade bevistat det första kejsardömets alla fälttåg och blef i slaget vid Leipzig avårt sårad. Fallen i onåd under Ludvig Filip, hade han under republiken 1848 befälet öfver departem. Finistere. Franska armåns effektiva styrka skall vara denna: Aktiva armön 400,000 man, aktiva armåns reserv 240,000 man; territorialarmån minst 500,000 man. I dessa siffror äro flottans manskap och marinsoldaterna samt officerarne af alla grader inom landtarmån icke inbegripna. Tidningen Soir har nu öfvergätt till monarkisterna. Grefven af Chambord skall vara så säker om sin sak, att han redan gifvit en hästbandlare i uppdrag att inköpa hästar för det högtidliga intåget i Paris. Bonapartisterna skola vara särdeles verksamma i att utbreda petitioner, i hvilka fordras en vädjan till folket ang. regeringsformen. Då Thiers häromdagen anlände från Neuchatel till Paris, mottogs han af en stor folkmassa, som alldeles fylde bangården och ropade: Lefve Thiers! lefve befriaren! lefve republiken! Den gamle statsmannen mottog äfven ett stort antal buketter. Från Tyskland meddelas, att gammalkatolikernas nyvalde diskop Reinkens skall i dag i denna egenskap aflägga ed i Berlin. Somvittnen fungera kanonikus Richthofen, professorerna Weber och Schnölders samt geheimerådet Elvenich. Spaniens nuvarande regering synes i norra delen at landet med hvarje dag vinna mera terräng öfver carlisterna, bland hvilka synbarligen en stor brytning egt rum. Att döma af Times korresp., härleder sig denna söndring från de andra carlistchefernas missnöje med befälhafvaren general Elios senfärdighet och öfverdrifna försigtighet. Korresp. berättar, att general Lizarraga hade Tolosa, der Madridgeneralen Lomo stod, helt och hållit i sitt våld, då befallning kom från Elio om belägringens upphäfvande. Det är väl af missnöje häröfver, som Lizarraga begifvit sig öfver till Bayonne i Frankrike, efter att hafva lemnat sitt befäl. Någonting liknande har väl ock inträffat i Katalonien, der den främste carlistgeneralen, Saballs, lemnat befälet och be——apk2k Urankrika P. ac