Göteborgsposten – 7 oktober 1873, sida 2

verk Stär tredje raden neditrån: utesluta, Skall Yale utarbeta. T Från Utlandet. -Kölnische Zeitung innehåller en märklig ledande artikel angående monarkiens återupprättande i Frankrike, hvilken artikel, sannolikt otficiös eller åtminstone inspirerad från högre ort, kan betraktas som ett uttryck för den uppfattning af frågan, som gör sig gällande inom Tysklands politiska kretsar. Det heter i denna uppsats bl. a.: D. 29 sept. var det 53 år sedan den nyligen enka blifna hertiginnan af Berry under hela det konungsliga Frankrikes outsägliga jubel bragte till verlden denne Henrik V, som konungen kallade Frankrikes barn7, ja, Europas barn och om hvilken kejsar Alexander skref: Jag ratificerar titeln at Europas barn. Ty den ej väl återupplefvande Bourbondynastien skulle ha slocknat, om icke detta barn blifvit födt; dess födelse var en vigtig händelse för hela verlden, som i det legitima herrskarhusets ostörda fortvaro såg en borgen för lugnet och den allmänna freden. Men om det forna Europas barn idag bestiger Frankrikes tron, så skall dess tillträde till regeringen vara en krigsförklaring mot det moderna Frankrike jemte alla dess med svårighet tillkämpade frioch rättigheter, såväl som emot det förvandlade Europa, hvars nygestalmiog icke har någon oförsonligare siende än han. Vi anse grefvens af Chambord återuppsättande på Frankrikes tron för alldeles säkert ... Konungadömet med Guds nåde skall återvända utan allierade stormakter, hvilka såsom år 1814 tvinga dess bärare att utfärda en charta. Den suveräna nationalförsamlingen skall återkalla det, och af den oböjliga principmenniskans nåd och goda vilja skall bero, hvad som kommer att ske eller icke ske för att göra ombytet smakfullt för massan af folket. Hans tillträde till regeringen skall blifva signalen till en skummande uppsvallning af den politiska katolicismen, hvilken hela den monarkiska pressen i denna stund framhåller som inbegreppet af national tro och national politik. -La patriotisme sera oatholigue! utbristeUnivers. Af patriotism, säger Patrie,mår ste hvarje god fransman sluta ett politiskt förbund med allt som är katolskt! Aldrig har verlden haft ett sådant behof af det katolska Frankrike, som i denna stund, säger Assemble Nationale, organ för regeringen af d. 24 maj. Det fanatismens virrvarr, som i det alltjemt sjuka landet uppfyller millioner menniskor, denna afskyvärda vederqvickelse af en grof vidskepelse med blindt nationalhat och blind hämndlystnad sakna blott ett: ett konungadöme, kvars lifselement ligger i dessa känslor. Detta ena skall grefven af Chambord bringa det i ett ögonblick, då kyrkostriden lågat upp vid alla Frankrikes gränser och en sådan regerings uppstigande förkunnas från alla den ultramontana verldens predikstolar och i dess biktstolar som en räddande skickelse från den till sist barmhertiga himlen, Men det nya Europa, hvars mäktigaste monarker just nyss slutit ett fredsförbund, skall nog hafva för ögonen, att i Frankrike jesuiternas republik aflöses af jesuiternas konungadöme, att Vaticanen gjort katastrofen af d. 24 maj, såväl som fusionen i Frohsdorf, och att den monarki, som framgår deraf, skall vara förskrifven åt Vaticanen med kropp och själ, med hull och hår. Händelserna på tjugotalet ha endast varit ett litet förspel till det, som vi nu upplefva och snart skola ytterligare upplefva. Frankrikes politiska katolicism har denna gången på sin sida en allierad, som det då saknade: det nationala hämndbegärets fanatism. Och gentemot denna sakernas vändning skola det vulkaniska landets samtliga grannar behöfva en vaksamhet, som ej får slappas ett ögonblick, icke ens i de till utseendet obetydligaste saker. Af såväl dessa som andra uttalanden sramgår, huru man i Tyskland fruktar det väntade nya franska konungadömet och tror, att det skall knyta förbund med hela den såväl i Tyskland som annorstädes upphetsade katolicismen för att dels med begagnande at den söndring som i religiöst hänseende råder inom det stora fäderneslandet kunna förbereda ett hämndkrig och dels återgifva påfvodömet åtminstone en del af dess sjunkna eller sjunkande inflytande. Denna för öfrigt helt naturliga fruktan förklarar den tyska pressens fientliga hållning mot de nuvarande maktegande i Paris, men äfven de ifriga bemödandena att vinna Italien och Österrike. I hvad mån detta lyckats genom konung Victor Emanuels besök i Berlin, det är ännu diplomatiena hemlighet; men anmärkningsvärd är i Italien den belåtenhet, hvarmed myndigheterna åse befolkningens sympatier och demonstrationer för Tyskland. Då man för några dagar sedan EE RR BP -N NR