Göteborgsposten – 7 oktober 1873, sida 1

inom en vecka — ekall telegrafera derom i förväg — skulle gerna vilja, att jag resto honom till mötes. Här är någonting särskildt för dig. Han säger, att du utan trifvel förstört hang bref, och ber dig glömma allt det förflutna och din skyldighetsförlofning med honom. IIan har ej omtalat denna förlofning för lady Chetwynd af grannlagenhet och aktning för dig. Bernico — detta är hennes namn — är beredd att hålla af dig, och han beder dig vara en kärleksfull äldre syster för hans lilla flicka. Slutligen beder han oss bereda dem ett festligt mottagande, kalla upp de underhafvande, låta ringa glädjeringning o. s. v. Och — ja — Bernice sänder sin helsning. Det är alltsammans! Gilbert Monk knycklade ihop brefvet i sin hand och brast ut i förbannelser. — Så ändas mina förhoppningar om ett rikt giftermål, och så ändas äfven dina, yttrade han. Mylady Chetwynd skall naturligtvis snart låta köra mig ur huset. Men du skall få qvarstanna, min stolta Sylvia, såsom ett slags sällskapsdame åt mylady, att tillfredsställa hennes nycker eller lära henne ett civiliseradt lifs vanor En adoptivdotter till en prest — kanske dotter till någon fiskare på St. Kilda — on flicka alldeles utan namn med ett ord, eftersom hennes slägt ej med ett ord står omnämnd. Att tänka sig en sådan såsom herrskarinna på Chetwynd Park! Och hon behöfver blott säga ett ord för att sätta Chetwynd upp äfven mot dig. Förbannelse öfver henne! Tiotusen förbannelser öfver henne! Sylvia Monk sänkte sina tunga ögonlock öfver de