Göteborgsposten – 7 oktober 1873, sida 1

0 ev SEP NITTOTP (Småland). Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 4 oktober. Kyrkomötet, statsrevisionen, riksdagsman. navalen, kappridningarne, summa fyra ämner af allmännare intresse, oberäknadt åtskilliga andra ämnen af mindre vigt att orda om. Med kyrkomötets hållning, verksamhet och beslut bör den stora allmänheten vara synnerligen belåten, och är så äfven — den del af allmänheten åtminstone som begriper och med uppmärksamhet följer mötets förhandlingar. Jag bör dock nämna, att vår gemensamme vän hr X. är ganska ond på mötet, isynnerhet på dess 30 presterliga ledamöter. Till hans stora harm hafva de icks visat sig konservativa, icke heller uppträdt såsom anhängare af det ständiga stillaståendet eller gjort sig till målsmän för det sega fastblifvandet vid forna tiders meningar och former: de hafva i dessa hänseenden jäfvat hans redan i somras uttalade profetia, och äfven den, att hvarje frågas afgörande skulle blifva beroende på den förseglade och aflagda voteringssedeln. Uppriktigt sagt tror jag, att hr X gerna skulle sett, om förslaget till ny dissenterlag hade förkastats af de 30 presterliga ledamöterna, ty han håller vida mera på sitt renommå som siare, än på trosfriheton, och han hade ju profeterat, att dissonterlagen skulle falla. Den antogs emellertid med en så betydlig röstöfvervigt, att han nu nödgas förklara, att han valls icke hade vågat hoppas på ett sådant resultat af en dylik institution-. Hvad som likväl kanske mest harmar honom är, dels att de mest frisinnade talarne tillhörde det högre presterskapet, och dels att några lekmän uppträdde mot lagförslaget. I medlet af nästa vecka, måhända icke förr än i slutet af densamma, lärer kyrkomötet kunna afelutas. Då sannolikt förslaget till ny katekes icke antages, då vidare den nya bibelöfversättningen torde underkastas en revision och då riksarkivarien Nordströms reservation mot förslaget till ny kyrkolag lärer skola innefatta ett särskildt at honom utarbetadt lagförslag, hvilket ännu icke är i alla sina detaljer färdigt, eå anses, har man sagt mig, att urtima kyrkomöte icke kan sammankallas nästa år, utan först på hösten 1875. Att de hrr statsrevisorer, hvilka företogo långresan till Karlskrona, äfven som de hvilka gjorde lustresan till Upsala, skulle blifva särdeles väl mottagna och utmärkt väl förplägade, betviflades icke af någon. De representerade riksdagen, och under bättre auspicier kunde de ej uppträda. Det redan synliga resultatet af revisorer nas inspektionsresa till Karlskrona är förtjentaf synnorlig uppmärksamhet. Då statsrevisorerna förr gjort dylika resor, hafva de, påtagligen at grannlagenhetsskäl, icke låtit sina iakttagelser och omdömen transpirera i förtid, utan delgifvit dem åt sina principaler — riksdagen — i den officiella revisionsberättelsen, och har detta förfarande ansetts vara med god takt öfverensstämmande. Men i år har ödet så fogat, att en af statsrevisorerna tillika är publicist, och lärer han såsom sådan betrakta sig ätven i statsrevisionen. Derigenom, och med förbigående af häfdvunnen sed, har hr Hedlund kunnat bereda allmänheten det stora nöjet, att innan revisionsberättelsen -blifvit afslutad, få del af revisorernas — eller kanske rättare sagt hr Hedlunds egna — omdömen rörande beskaffenheten, behöfligheten och ändamålsenligheten af de storartade befästningsarbetena vid och de dyrbara marinetablissementerna i Karlskrona. Hrr departementschefer för sjö-och landtörsvarot äfvensom öfriga vederbörande torde Inna sig särdeles belåtna med att hr Hedund gillat och godkänt allt det som han, viserligen i största brådska, men ändock med illförlitlig noggrannhet, granskat och öfverfait under sejouren i Karlskrona, och för andra spektörer bör hr Hedlund blifva en god föesyn i afseende på snabb uppfattning och räffsäkerhet. Det är likvist icke ännu kändt, uruvida den andre lika sakkunnige revisornnspektöron, kapten Mankell, gillar hr Hedunds uttalanden. Skulle den förre anse, att en senare under vistelsen i Karlskrona egentgen endast uppträdt som flygande korrepondent, hvars omdömen i nu föreliggande mne icke ega något värde, och jag anar, att r Mankells uppfattning går i den riktningen, 1 a an MA ID 4 BW E— m—