Göteborgsposten – 4 oktober 1873, sida 1

Stockholms-korrespondens. Den 2 oktober. Det, som i detta ögonblick mest tilltvingar sig nnevänarnes i hufvudstaden uppmärksamhet, är den vågående flyttningen. Bekymmersamma tidsmoment ro för många den 1 oktober och 1 april, men får nan tro uppgifterna, medför den 1 oktoberdagen i ir bekymmer för en större mängd än vanligt. Vi ala härvid icke om de stegrade hyrorna, eburu detta capitel i och för sig är sorgligt nog, utan om den innu värre olägenheten, den att stå på bar backe. De flyttningslass, som fylla våra gator, får man anaga tillhöra de jemförelsevis lyckligare lottade, de som utbyta en bostad mot en annan, men tyvärr lärer det finnas ett icke ringa antal, som icke vet, hvarest de skola ens få tak öfver hufvudet. Huru många, som befinna sig i detta predikament, torde inuu vara svårt att atgöra, men många anmälningar från husvilla lära redan hafva ingått till de olika polisvaktkontoren inom hufvudstaden, och det säges till och med, att i en trakt af staden, der de förmögnaste bruka bo, skall antalet sådana anmälningar räknas i hundratal. Om det också ligger någon öfverdrift i berättelserna, så är det visst, att tillståndet måste vara och blifva betänkligt, då stadens myndigheter svårligen med bästa vilja skola kunna herbergera alla bostadsbehöfvande, äfven om man fortfarande måste beträda denna olycksbringande väg att på kommunens vägnar skaffa dem tak öfver hufmdet, hvilka deraf äro i behof. Det är sannt, att det är bättre för kommunen att i ett obegagnadt kolerasjukhus hafva husvilla inavarterade (som äfven lärer skett), än om det vore fyldt af kolerapatienter, men på längden kan det vara fråga om, bvilkendera sjukdomen blir för kommunen mest betungande, bostadsnöden eller koleran; den förra tycks återkomma hvarje halfår, men den senare ger oss gudilof flera års andrum. Det är emellertid ingen lätt sak att säga, hvad som är falskt och hvad som är sannt i klagomålen öfver bostadsbrist, ty om å ena sidan det är säkert, att sommarbostäder förvandlats till vinterbostäder och obeboeliga lägenheter nujbefinnas beboeliga och att man får läsa annonser i tidningarne sådana som: om någon värd vill vara god och förbarma sig öfver en enkefru att få ett rum i hvilken församling som helst — hyran erlägges genast — så etc., eller från hyresvärdars sida: väningen af 3 rum och kök blir ledig till flyttningen; skriftliga anbud kunna sändas till värden; så är dock å andra sidan märkligt, att Stockholms Dagblad presenterat i de sista dagarne en och en halt spalt med öfverskrift utbjudes hyra, men blott en half spalt med rubriken 2ästundås hyra. Icke alldeles utdöd är den klassen hyresgäster, som 1 likhet med en viss afliden artist föll i förvåning, då en bekant berättade, att han uppsökt sin värd för att betala byran: bvad — brukar du betala din hyrat? För så qvalificerade personer må man icke undra på, om bostadsbristen blir permanent. — Vackert väder utgör i år en mildrande omständighet för slyttningens besvärliger. lighet ny byggnad, som om ett par år skall bidraga att minska bostadsbristen, är den nya stora artillerikasernen, till hvars uppförande man i dessa dagar gjort början. Genom uppskofvet innan riksdagen hann bifalla den slutliga planen, och under sträfvanden att göra besparingar, lär det varit ganska, nära att entreprenörerna för arbetet icke velat åtaga sig detsamma till det ackorderade priset i anseende till den oupphörliga stegringen å arbetskrafter och materialier, men det skall hafva lyckats hr krigsministern att få saken arrangerad, och arbetena lära nu med fart tagit sin början. Från regeringsdepartemenien förljudes ingenting annat med visshet, än att tiden fullt tages i anspråk, utom af mängden af löpande göromål, äfven af arbeten i och för riksdagen. I tidningarne har redan