Göteborgsposten – 4 oktober 1873, sida 1

jomförelsen, ty han är ingen slafvisk etterå p pare eller affekterad imitatör, han är en sjelf I 8 ständig konstnär ivom sitt fack och dertill en h af de mångsidigaste: han hänför genom sitt upphöjda och värdiga utförande af Bachs, Beethovens och Mozarts odödliga mästerverk, han elektriserar, då han återger Schumanns, Liszts eller sina egna! ljanta och luftiga tonskapelser, och det är fullt berättigadt att man på honom tillämpat följande omdöme om den alltför tidigt bortryckte Tausig: Under hans händer vinner pianot en förmåga af uttryck, som trotsar hvarje beskrifning. Tekniken är för honom en fullkomligt öfvervunnen ståndpunkt, han känner icke till några svårigheter och säkerheten och lättheten, det beundransvärda lugnet i hans spel, göra att åhöraren icke ett ögonblick tänker på de oerhörda svårigheter, som han öfvervinner. Ingenting stör det fulla harmoniska intrycket af det konstverk, som i hans spel träder oss till mötes på det mest fulländade sätt utan att vara behäftadt med alla de ofallkomligheter, hvilka eljest så ofta vidlåda allt som framträder i konkret form. Den utmärkte konstnären ämnar nu, vi vilja hoppas endast för en kort tid, lemna Sverige och företaga en konstresa i Nederländerna, Belgien och England och ger, som förut omnämnts, i afton en afskedskonsert härstädes i högre elementarläroverkets festsal. Programmet upptager tonsättningar af Schumann, Schubert, Prudent, Raff, Liszt samt konsertgifvaren sjelf, och vi vilja så gerna hoppas, att hvarje uppriktig tonkonstens vän skall infinna sig å denna konsert för att bringa en berättigad atskedshyllning åt en mästare, hvars verksamhet inom vårt fosterland, såväl här i Göteborg som i Stockbolm, är höjd öfver allt beröm. Du, som af själ och hjerta har musiken kär, du, för hvilken tonernas språk är det ljufligaste af alla tungomål, som älskar att öfver tonernas vågor slå en bro mellan jorden och himmelen, försumma ej detta tillfälle till en sällsynt konstnjutning! Vi tillropa dig i dag på samma sätt som vi gjorde det för sex år sedan: vi veta icke om du någonsin haft lyckan att ha till granne en nybörjare på fortepianot. Men, har du verkligen varit i åtnjutande af dennå förmån under en längre tid, har dina dagars och dina nätters litsluft varit impregnerad af den musikaliska miasma, som utgår från ett ostämdt klavår, tangeradt af ovana extremiteter, bvilka, att döma af de gräsliga ackorder som de framlocka, måste vara försedda med simhud, ha Kalkbrenners, Czernys och Diabellis tonstyckon, ackompagnerade af det eviga Lvett, två, tre, fyr, fem, sex, ljudat i dina öron, tvärs igenom fasta murar, otäta golf eller spruckna dörrspeglar — då har du i sanning gjort dig förtjent af titeln Åsamhällsmartyr, gjort dig värdig att en gång så höra harpor och cymbaler klinga. Ej under heller då, om du fattat ett dödligt och outsläckligt hat till allt hvad piano och pianospelare heter. Men, var öfvertygad om, min vän, att ditt hat skall förbytas i beundran, om du endast en gång får höra Gustaf Satters trollfingrar locka de ljufligaste toner ur en af Malmsjös förträffliga flyglar! Vår allmänhet har förut i veckan varit i tillfälle att njuta af en förträfflig konsert, don, som i torsdags å Mindre Teatern gafs af den svenska damqvartetten. En mera beundransvärd och exakt ensemble, en finare nyansering än dessa sångerskor utveckla torde knappast vara möjlig att åstadkomma och då man bör dem, förstär man lätt det oerhörda uppseende som de svenska sångerskorna, vid konserterna elegant och smakfullt klädda i de svenska nationalfärgerna: gult och blått, gjort öfverallt i utlandet. Ett egendomligt mystiskt intryck gör m:ll Söderlunds märkvärdigt djupa kontra alt, oaktadt vi för vår del gerna instämma i följande omdöme af Nya Dagl. Allehandas musikreferent: Åvartetten synes oss mest behaglig, då de lägre stämmorna minst forceras och borde sådana sånger undvikas, i hvilka dessa stämmor något manhaftigare och anspråksfullare framträda. Att rekommendera vore just sådana qvartetter, hvilka äro särskildt skrifna för fruntimmersrösten och deruti på de lägre stämmorna ej ställas andra anspråk, än som kunna vara förenade med det qvinliga röstorganet. Nekas kan emellertid icke, att sådane kuriosa som t. ex. de båda nummerna ur Södermans ÅBonddröllop göra just den effekt, som rycker åhörarne med sig och lockar till dessa bifallsstormar, hvilka klinga så ljufligt för alla som uppträda offentligt, Vare sig att de sjunga, spela, tala, deklamera eller piruettera. Ur rent musikalisk synpunkt föredraga dock vi stycken som Kreutzers Kapellet, Kjerulss Over Lyngen och Eisenhofers Serenad. Qvartettens andra konsert gifves imorgon afton och skall troligen bli ännu talrikare besökt än den första, då likväl amfiteatern och första raden voro ända till trängsel fyllda af åhörare, bland hvilka vårt samhälles beau monde var representerad i ett högst betydligt antal. Det nybildade Beyerböckska kapellet, som biträdde vid konserten, redde sig ganska väl, oaktadt den för tillfället felande violoncellstämman och de båda solisterna, bröderna Moritz och Leopold Beyerböck, belönades nu, som alltid, med de lifligaste bifallsyttringar. Arbetet med pålningen och grundläggningen till det nya storartade hotell som Göteborgs Byggnadsbolag ämnar uppföra å den 8. k. Signeulska tomten vid Lilla Bommen har nu tagit sin början, sjelfva byggnadsarbetet fl anges kunna börjas genast på våren nästa år