Göteborgsposten – 3 oktober 1873, sida 1

SIAUVV 24108 SCunakCuburg, 28 al, 10 sep!., IIBÄALärdomarne af den amerikanska penningkrisen. (Ur Economist.) Tilldragelserna under den närvarande ponningkrisen i Amerika ionebära, huru ofullständigt vi än känna dem, de mest upplysande lärdomar. Krisen är en af de sällsammaste som någonsin inträffat, emedan de penningförhållanden, under hvilka den timat, äro ytterst egendomliga. De amerikanska penninglagarne äro särdeles märkliga, och man har af dem mycket att lära såsom en varning, om än icke såsom ett föredöme. Efter hvad vi känna, utgöres det i Amerika bestående lagliga myntet af greenbacks, d. v. s. af icke-konvertabla papperssedlar utgifna af regeringen. De började först utgifvas år 1862 af mr Lincolns regering såsom en krigsfinansiel åtgärd, och de ha alltsedan funnits till, emedan det varit alldeles omöjligt att bli af med dem. Detta är det slutliga myntet, det enda som en person mot sin vilja kan tvingas att mottaga. Lagen bestämmer, att bankerna på vanliga platser skola innehafva i sådana greenbacks (eller lagligt mynt, hvarom frågan nu är) 15 af sina förbindelser, ochi några större städer, af hvilka Newyork är den vigtigaste, skola de ha ända till 25 4. De här afsedda förbindelserna innefatta icke allenast bankernas utelöpande noter, utan äfven de i dem insatta deposita. De utelöpande noterna ha visserligen i ett annat afseende en fördel framför deposita, i det en särskild säkerhet af regeringens bonds sättes för dem och icke för deposita, men hvad beträffar den proportion af lagligt mynt, som banken är ålagd att innehafva, befinna de sig båda på lika fot. I England veta vi nu mycket väl, huru en mot förbindelserna svarande proportionerlig reserv skall hållas inne. Ett land, som eger ett mynt i guld eller silfver, behöfver endast tillräckligt höja räntesatsen för att draga till sig dessa metaller ifrån hela verlden. Det finnes alltid tillräckligt förråd för dem, som vilja betala det gängse priset för dem. Men om myntet utgöres af icke-konvertabelt papper, så är förhållandet alldeles omvändt. Pappersmyntet är till sin natur konstladt och dess qvantitet strängt begränsad. Det, som regeringen utgifver, är allt hvad som kan finnas. Den omständigheten, att man höjer räntan, skall icke törskaffa någon bjelp utifrån, ty främmande nationer ha icke och kunna icke ha något förråd att sända. Förenta Staternas regering har, tro vi, ifrig efter att höja pappersmyntet till lika pris med metallmyntet, under en tid bestämdt vägrat öka beloppet af utelöpande green-backs. Det belopp, som lagligen kan utgifvas, förutom en summa af 44 mill. dollars, om hvilken det nu ej tjenar till något att tala, är 365 millioner dollars, och detta är just den summa som för närvarande är i cirkulation. Förenta Staternas regering insåg likväl troligen icke hela verkningen af denna sin finanspolitik. Hon var ej mera beredd att bära olägenheterna af ett i pris sjunkande mynt, än att göra de nödiga ansträngningarne för att bringa myntet i prisstegring. Vi kunna i sjelfva verket antaga, att hon ryggade tillbaka för en sådan ansträngning. Före 1868 hade en viss minskning i beloppet af pappersmyntet gjorts af verkställande regeringen, men i februari detta år stiftade kongressen en lag, som förbjöd en sådan indragning. Man befarade, att en minskning i varupriserna och en brist på penningar kunde uppstå. Men man märkte ej, att blotta bibehållandet af det bestående beloppet pappersmynt skulle lika säkert, om än icke så snabt, åstadkomma samma verkan. Sådant har säkerligen också skett. Priset på guld i greenbacks föll från 141 i februari 1868 till 111 i april 1870 och skulle utan tvifvel ha fallit ännu mera, om hinder härför icke uppkommit genom den stora efterfrågan från Europa efter guld för Tysklands behof (omändringen af myntfot till guld). Vi visade då i en utförlig uppsats, att fallet i priserna i allmänhet hade hållit jemna steg med guldpremiets sjunkande. Ingenting annat kunde under sädana omständigheter hafva varit en möjlighet med de bestående penninglagarne. Förenta Staternas handel och transaktioner ökas hastigt, och de erfordra ett allt större myntbelopp. IIvarje skörd — det belopp af säd som skall fortskaffas — blir allt större och större, och det belopp af mynt, som behöfves för de nödiga transaktionerna, stiger alltjemt. På grund