Göteborgsposten – 3 oktober 1873, sida 1

innan Roy anslog tvåhundra punds tillökning åt mig ur sin egen börs — och säkerligen bör hundra pund räcka till kläder åt dig. — Och till juveler, resor, buketter och alla dylika småsaker, för att ej tala om betjent, hästar och dylika mera dyrbara behof! Jag säger dig Sylvia, att jag tycker mig vara en tiggare och är i sjelfva verket föga bättre än en gådan. — Hvarföre går du ej in i armåen — studerar juridik eller medicin? Roy har erbjudit sig att bispringa dig. — Jag vill hvarken befatta mig med armå, juridik eller medicin! Jag vill ej befatta mig med något slags arbete! Jag ämnar gifta mig med någon rik och förnäm dame, såsom vår far gjorde då han ingick giftermål med lady Chetwynd, och sedermera föra ett beqvämt och oberoende lif, såsom han gjorde. Jag tänker följa hans exempel, och om du hjelper mig, till dess jag uppnår målet för min ärelystnad, skall du finna mig tacksam. Ijelp mig, och jag skall hjelpa dig, i händelse Roy visar sig omöjlig. — Du kan få så mycket jag har — tjugo pund eller så omkring, sade miss Monk, men din ständiga penningebrist skall ej bli afhjelpt med en så obetydlig summa. Jag får penningar den förste i nästkommande månad, och om Roy kommer hem, skall jag låna af honom. Jag skall mottaga Roy, såsom om vår ordvexling aldrig egt rum. Nej — jag skall ödmjuka mig för honom och bedja honom bli tagen till hans hjerta. Gilbert, du känner mig ej.