Göteborgsposten – 1 oktober 1873, sida 2

Fran Utlandet. Det neutrala fria Schweiz tyckes i sjelfva verket vilja blifva den skådeplats, der striden mellan kyrka och stat skall nu närmast och kanske på ett afgörande sätt utkämpas. Motsatsen mellan de tvistande makterna tränger der redan djupare, än det ser ut, och den lilla statens repudlikarska regering uppträder mot kyrkans anspråk med en handlingskraft, som förtjenar den största uppmärksamhet. Den tredskande biskopen Mermillod i Gndve blef utan många omständigheter förvisad ur landet, och den oselbare biskopen Lachat förförbjöds genom beslut af syra kantoner att utöfva sin episkopala myndighet; kantonregeringen i Zirich har erkänt såsom rättsligt det beslut emot påtvens ofelbarhet, eom fattats af flertalet af den katolska församlingens medlemmar, och skyddar den gammalkatolske presten; regeriogen i S:t Gallen förbjuder österrikiska jesuiter att hålla undervisningsöfningar, och kronan på alla dessa åtgärder bildar afsättningen at 69 prester i Jura, hvilka klagat hos myndigheterna och nu tillbakavisats ätven af kantonen Berns högsta domstol, som med stöd af art. 7 och följande i lagen af d. 10 febr. 1851 fattade detta beslut: De 69 presterna afsättas från utöfningen af sina andliga funktioner; ingen af dem kan utnämnas till den andres vikarie, så länge han icke återtagit sin protest; de skola solidariskt bestrida rättegångskostnaderna. De tälldes brottslighet var denna: Redan d. 29 jan. 1873 beslöt stistmötet, att Eugene Lachat (sedan 1863 biskop i Basel) skulle afsättas och hans biskopssäte förklaras ledigt. Samtidigt förbjöds Lachat att utöfva någon vidare biskoplig funktion i kantonerna, hans inkomster belades med qvarstad och biskopen uppfordrades att aflemna inventarium och all kyrklig egendom. D. 1 febr. biträdde regeringen i Bern detta beslut och tillstälde samtlige andlige en rundskrifvelse, i hvilken de uppfordrades att afbryta all otficiel förbindelse med Lachat och icke verkställa någon befallning ifrån denne. Häremot utfärdade de 69 presterna en i februari d. å. daterad, mot regeriogen riktad gemensam protest, i hvilken de bestredo den lagliga karakteren i Lachavs afsättning samt förklarade sig icke vilja antaga regeringens förbud, utan blott lyda den afsatte biskopen. Regeringen upptog ej nådigt denna protest, tvärtom beslöt det verkställande rådet d. 18 mars 1873 att hos högsta domstolen i Bern begära afsättandet at samtlige de 69 katolske andlige, hvilka undertecknat protesten. Och nu har, som sagdt, domstolen bekräftat afsättningen. Detta beslut är af stor vigt. Enligt unionsakten af 1815, hvari säges att presten visgerligen skall utnämnas af biskopen, men insättas af regeringen, har presten tvenne sidoordnade myndigheter; och i samma akt förbehåller sig regeringen formligen sina rättigheter i afseende på presterna och deras handlingar. Dessutom aflägger hvarje prest före sin installeriog ed på lagarne såsom statens embetsman, sådan den föreskrifves i kantonalförfattningen, och hvarje andlig aflönas af staten. Det kan således icke påstås, att en schweizisk prest blott beror af den andliga makten; han är tvärtom en statens embetsman och framför allt medborgare och är således förpligtigad att lyda landets lagar och myndigheter. Den borgerliga myndigheten, såsom uttryck för den offentliga makten, skall äfven öfvervaka de personer, som bekläda ett offentligt embete. Dessa statens prerogativ ha kraftigt upprätthållite, såsom det förr alltid skedde i det katolska Jura, sedan detta lilla land upphörde att lyda under en furstbiskops spira. Med rätta förkastar högsta domstolen fordringen, att staten skall erkänna den kanoniska rätten. Kyrkorätten har i den nyare tidens nistoria aldrig erkänts af den civila makten, och detta bar ännu mindre varit fallet med kyrkomötets beslut i Trient. Republikens statsmän och domare anse de af den nuvarande romerska kierarkien och dess representanter i Schweiz uppstälda fordringarne såsom afseende att bilda en stat i staten och att underordna den civila myndigheten kyrkans makt i spörsmål, bvilka på intet sätt beröra religionens, trons eller kultens angelägenheter. De högste domrarne i Bern säga uttryckligen, att syllabus och kyrkomötesbeslut äro teorier, hvilka åsyfta att skaffa erkännande åt kyrkans öfverhögbet i den civila och offentliga rätten, och att en sådan afsigt leder till kullstörtandet af de republikanska och demokratiska lagar, som embetsmännen i Schweiz och äfven presterna avurit att hålla och iakttaga. Ur dessa aynpunkter har högsta domstolen i Bern handlat vid sitt vigtiga beslut om de 69 presternas afsättning. Hvad som sker i Schweiz, är helt enkelt bevarandet af statens suveränitet, för hvilken hvarje schweizare glöder. För en kyrklig reformrörelse finnes det i Schweiz vida mera utsigt, än i det tyska riket. Deremot är här statens rätt mot kyrkans öfvergrepp med energi bevakad, : Äfven i Österrike synes man nu vilja skrida till ett ordnande af statens och kyrkans ömsesidiga angelägenheter. Vigtiga förslag från regeringen skola framlägsas för riksrådet. Det första afser lagarne om det teologiska studiet och ålägger teologie studeuter som ett tvång att besöka universiteten samt undergå vederbörliga examina. Det andra för