Göteborgsposten – 1 oktober 1873, sida 1

aning sann? Skulle i den verld, hon närmade sig, fruktansvärda faror och försåt kunna vänta henne? III. Det var för marquisen och marquisinnan af Chetwynd en förtjusande färd, denna seglats från St. Kilda till Skotland. Under den första natten af deras färd regnade det oafbrutet och ingen stjerna syntes på den mörka himlen. Men med morgonen kom en klar himmel och solsken, och Sylvia dansade snabbt öfver vågorna med alla segol tillsatta. Kort efter soluppgången voro Bernice och Chetwynd på däck. Ingen å var någonstädes synlig på oceanens vida yta; ej ett segel syntes utom Sylvias egna. Sylvia var ensam på vattnet, men en verld af kärlek och hopp var på hennes däck; en verld af glädje och lycka var sammanträngd i dessa två unga hjerton, så att ingen känsla af enslighet kunde uppstå hos dem. Deras frukost blef serverad i den luftiga lilla kajutan. Sedan de intagit den, gingo de upp och satte sig under suntältet på däck. Här beskref marquisen för sin unga brud sitt fädernehem, omtalade för henne tilldragelser från sin gossålder och meddelade henne sina önskningar och planer. Då aftonen kom med tindrande stjernor och dunkel halfskymning, voro de unga nygifta änvu på däck, kärleksfullt slutna till hvarandra. För frisk vind fortsatte yachten sin färd söderut; passerande andra öar af Hebridernas grupp. Harrissundet