Göteborgsposten – 1 oktober 1873, sida 1

——— — Det nya Katekessörslaget. Vi hafva i ett föregående nummer omnämnt, att de presterliga medlemmarna af kyrkomötet uttalat sig för det nya katekesförslaget med 13 röster emot 10, och att vid justeringen 7 ledamöter voro frånvarande. Vi kunna icke neka, att ju icke donna omröstning låtit falla oss i minnet den profana utsagon om en nog svag majoritet, som vid något af de äldsta kyrkomötena skulle röstat in den heliga anda i treenigheten. Och, i sanning, det synes icke vara blott fråga om antagandet af en lämpligare och tidsenligare lärobok för vår ungdoms kristliga undervisning. Det synes äfven hafva varit författarnes uppgift att gevom detta verk med en teologisk lärdoms tunga och oböjliga redskap på sjelfva såningsfältet krossa all tillstymmelse till en befarad mera fri, mera lefvande och mera naturlig grodd. Det låg ju också i sakens natur, att den formella renlärighetens ensidiga kämpar skulle begagna tillfället för att, då en allmän religionslärobok med så att säga tvångskurs skulle se ljuset, trävga in så mycket som möjligt af det teologiska vetenskapliga systemet, som af så mången ännu i dag anses som en väsentlig stomme för kristendomskunskapen och det religiösa lifvet. Vi vilja emellertid icke sätta oss ner för att sjelfva i deras verk mästra de tvifvelsutan mycket lärda och äfven för kristendomsundervisningen varmt nitälskande män, som utarbetat det i fråga varande förslaget, men vi hafva — såsom förmodligen äfven många bland våra läsare — varit i tillfälle att taga kännedom om en kritik af delta arbete, en kritik författad af en af våra mest frisinnade, men på samma gång mest renlärige verklige teologer, och det är hans tankar om förslaget vi här vilja i korthet framhålla. Frågan om ny katekes af teologie professorn O. F. Myrberg i Upsala är det arbete vi mena och som vi varmt rekommendera åt allmänheten. Prof. Myrberg har i sammanhang med frågan om en ny katekes och i sin kritik af det nya förslaget uppställt sex önskningsmål och visat, huru detta förslag är långt ifrån att hafva gjort sig till godo de sanningsmomenter, som i dessa övskningsmål innebållas. Prof. M. fordrar först ett mindre abstrakt och ett mera menskligt språk i en kateketisk lärobok. Huru de lärde systematiskt och schematiskt styckat och hårdragit bibelus sanningar och utpyntat och omskriftvit dess enkla originella uttryek, sådant hörer icke till en sådan boks uppgift att inom sig inrymma. Och att det nya katekesförslaget icke är frigjordt från den kyrkliga eller symboliska terminologiens konstord och de gammaldags abstraktionerna, det visas genom flera exempel. I första trosartikeln tager framställniogen med ens sin ståndpunkt på det gudomliga majestätets ötversta höjder och kan icke nog skyndsamt få fram ordet treenig och de kyrkliga konsttermer, hvarmed det har blifvit omgärdadt, ja anteciperar återlösningen sjelf för att först sedan öfvergå till att tala om Guds verk och Guds välgerningar i skapelsen. Vid andra artikeln har komitåen följt den bekanta dogmatiska registraturen, och i stället för att först tala om vårt personliga förhållande till Gud vilja komiterade först låta barnen veta, bvad som menas med kristi person, och derefter öfvergå de till frå gan om hans tvenne tillständ, om hans verk på jorden och om hans embeten. Komiterade hafva dessutom, säger prof. M., fattat frågan om Kristi person så abstrakt, att återlösningen och frälsningen måste fattas på enahanda sätt. I tredje artikeln förekomma åter en mängd konsttermer och, hvad värre är, en sammanblandning och oreda, som