Göteborgsposten – 26 september 1873, sida 2

on suck. Jag har ej tid att hvila här, mylord. Så längo lif finnes i mig, måste jag verka efter min förmåga. — I alla händelser kan ni ombyta fält för er verksamhet, sir, sade den unge marquisen allvarligt. Hvarföre skall ni begrafva edra talanger i denna förgätna häla? Hvarföre skall ni längre trotsa detta hårda klimat? Ni bör längta efter bildande umgänge, böcker och allt som tillhör det civiliserade lifvet. Nu liknar ni en mar, som förlorats i en ödemark, sir. Låt någon yngre man intaga cr plats här, och om ni måste arbeta, skall jag skaffa ett pastorat åt er i England, hvarest edra talanger skola bli uppskattade. Jag har sjelf patronatsrätten öfver fyra pastorater, alla ganska betydande. Ett af dossa, nära mitt eget hem Chetwynd Park, skall sannolikt blifva ledigt detta år, emedan den nuvarande innehafvaren är gammal, sjuklig och svag. Får jag ej, då denna ledighet inträffar, uppdraga åt er att fylla den? Det skulle glädja Bernice och mig att ha er till lärare i vår egen kyrka, så att vi kunde så åtnjuta välsignelsen af edra lärdomar. Mr Gwellan smålog sorgset men tacksamt. — Jag kan ej ofvergifva mitt arbete här, mylord, sade han, förr än jag blir kallad till den eviga hvilan. Vårt lif har så att säga växt tillsamman med öboernas. Jag önskar dö här och bli begrafven här. Jag hyser ingen verldslig ärelystnad. Jog är ej en man med talang, mylord, blott en trogen tjenare, som önskar göra allt hvad han kan på den plats, der han är mest nyttig för sin Herre. Men jag hoppas, att ni nästa år skall komma med Bernice till St. Kilda för att besöka oss, och vi torde