Göteborgsposten – 25 september 1873, sida 1

— —5— beträffar, skulle hon vara ett passande parti till och med för en prins. Men om ni i er kärlek är benägen att öfverse med det hemlighetsfulla i hennes slägtförhållanden, skulle edra vänner ej öfverse dermed, och den tid kunde komma, mylord, då, sedan första glöden af er ungdomliga kärlek svalnat, ni skulle förebrå er sjelf och oss, ifall vi tilläte detta giftermål. — Ni känner mig ej, sade lord Chetwynd. Min kär lek är ej af det lätta, öfvergående slaget. Jag älskar Bernice af allt mitt hjerta, hela min själ. Hurudana hennes slägtförhållanden än kunna vara, är hon personligen värdig hvilken samhällsställning som helst, och ett giftermål med mig kan ingalunda upphöja henne. Jag besvär er att gifva mig henne. Den gamle presten tvekade och såg på sin hustru. Lord Chetwynds ungdomliga ifver kom hans beslutsamhet att vackla. En blick på flickans bleka, ifriga ansigte och glänsande ögon bidrog till att göra honom tvehågsen. — Mylord, sade han långsamt, ni frestar mig nästan mer än jag kan motstå Min helsa är svag. Om jag skulle dö, hade min hustru ingenting annat att göra än resa tillbaka till sina slägtingar i Skotland, men de äro allt för fattiga för att kunna gifva Bernice ett hem. Hon är obekant med verlden. Hvad skulle blifva af henne? Här bland öboerna skulle hon ej kunna stanna. Och jag har ej särdeles stark helsa att bygga på, tillade han i det han förde handen till sin venstra sida liksom för att dämpa en plötslig smärta. Jag skulle vara lycklig, om vår unga Bernice funnit ett säkert skydd i en god mans kärlek och