Göteborgsposten – 24 september 1873, sida 2

ett hem på Chetwynd Park. De äro som bror och syster för mig och dela mitt hem, alldeles som om de egde lika rätt åertill som jag sjelf. — Huru gamla äro de, Roy? — Gilbert är två år äldre än jag — tjugofem — och Sylvia — jag uppkallade min yacht efter henne — är tjugotvå. Gilbert har ej egnat sig åt någol visst yrke och är beroende af mig, ungefär såsom en yngre bror kan vara beroende af en äldre. Jag tror att hang hufvudsakliga ärelystnad är att ingå ett rikt giftermål. Sylvia skall otvifrelaktigt en dag komma att göra ett lysande parti, men jag hoppas, att bon skall stanna qvar hos oss i många, många år ännu. Du skall hålla af henne, så fort du får se henoe. Huru förvånade Sylvia och Gilbert skola bli, då jag återkommer till dem med en hustru! Du seglar med mig i morgon eller hur, Bernice? — Om mina föräldrar samtycka dertill, svarade flickan sakta, i det hennes bruna ansigte öfverdrogs af rodnad. — Låt oss genast begifva oss till dem, utropade den unge mannen ifrigt. Din far måste ha märkt, att jag älskar dig, Bernice. Jag har varit i prestgården hvar enda dag, allt sedan jag kom till ön. Jag medförde bref till honom från en skotsk prest, mrs Gwellans kusin, och han känner hela min historia. Hade han haft för afsigt att vägra mig din hand, skulle han ej ha tillåtit våra ständiga promenader tillsammans. Min enda farhåga är, att han skall anse dig vara för ung för att ingå giftermål och derföre sätta ut en alltför lång pröfvotid för oss. (Forts.)