Göteborgsposten – 17 september 1873, sida 2

RK ; Från Utlandet Under det att tyska tidningar och tidskrifter alltsom oftast omtala, huru befolkningen i ElsasLothringen mer och mer sluter sig till Tyskland, bafva deremot mera opartiska, främmande brefskrifvare från olika trakter af de eröfrade provinserna, hvilka de genomresa, helt andra upplysningar att gifva — och otvifvelaktigt torde äfven vara, att befolkningen i allmänhet håller sig på afstånd från tyskarne. Detta är isynnerhet förhållandet i Lothringen, men mest i och omkring Metz. En brefskrifvare till Times, som f. n. uppehåller sig i dessa trakter, förtäljer märkliga saker, hvaraf vi här vilja meddela följande: 30,000 af Metz ionevånare ha lemnat staden, och gräset gror nu på de förr lifligaste gatorna. På den ståtliga promenaden, der Neys staty står, råder nu den fullständigaste tystnad. Alla de butikegare, med hvilka jag samtalat, hafva berättat mig, att de icke äro hälften så många till antalet som förut. Af 60 adelsfamiljer, som bodde i Metz och hvilkas fina salonger voro mötesplatsen för bildade sällskapskretsar, ha 60 öfvergifvit staden, efter att hafva till de lägsta priser sålt sina möbler samt stängt sina hötel, och begifvit sig öfver gränsen. Köpmännen och arbetarne hafva följt de as föredöme, och det är endast armodet och nödvändigheten, som på tysk jord qvarhållit 520:delar af de innevånare, som stannat qvar i staden. Måhända härflyter det drama, som spelas med dess sorgligaste episoder, från den moraliska ställning, som anekteringen pålagt de besegrade. Man har för mig omtalat en bonde i trakten kring Metz, hvilken hade fyra söner. Två af dem befunno sig i konskriptionsåldern och antogo fransk nationalitet, eftersom de voro i stånd att skaffa sig sitt lifsuppehälle. De båda andra, som voro yngre och mindre i stånd att försörja sig sjelfva, förblefvo tyskar. För några dagar: sedan kommo fransmännen på besök. De dolde ej den ofantliga harm de erforo af att se sina yngre bröder förblifva tyskar, och under ett samtal, som uppstod mellan en af de äldre och en af de yngre bröderna, kallade den förre den senare för tysk. Den så tilltalade ynglingen rusade på sin broder med en yxa i hand, och om fadren icke hastigt och kraftigt trädt emellan, skulle han ha mördat en broder, hvilken han hittills ömt älskat. Dylika små drama inträffa ständigt i ett land, der segraren under två och ett halft år aldrig kommit ur sin isolerade ställning. I Metz, som hädanefter skall förblifva tyskt, har ingen tysk officer ännu lyckats vinna inträde i en fransk familj. Förgåfves har jag sett efter en fransman som talade tyska eller en tysk som helsade på en fransman, och detta är enligt mitt förmenande en af de märkligaste omständigheterna, ty det måste vara en djupt ingrodd känsla, som kan förmå en hel befolkning till att fasthålla så strängt vid den tillbakadragenhet, som dess franska patriotism ålägger densamma. Häromdagen såg jag en preussisk officer stiga in i en omnibus. Genast lemnade en herre, en dam och tvenne barn vagnen, i det de synbarligen föredrogo att gå i regnet och smutsen heldre än att stanna der de voro. Isynnerhet anmärkningsvärdt var, att det var de båda unga flickorna, som först stego ur, utan att ett ord yttrades till dem. Detsamma har inträffat i Hötel de I Europe, som brukat vara mötesplatsen för den adliga societeten i trakten. Der voro förr alla gästerna fransmän, Nu ser man der icke till annat än tyska officerare. Samme korresp. omtalar från Verdun, att han, innan tyska trupperna utrymde platsen, var vittne till ett bröllop derstädes mellan en tysk sergeant och en fransk flicka, det enda exemplet man känner på en dylik förbindelse mellan tvenne parter af de båda fientliga nationaliteterna. En stor menniskomassa samla des och öfverhopade bruden med do gröfeta förolämpningar, derför att hon i eitt fransyska blod ej funnit tillräcklig styrka för att motstå sitt hjertas drift. Korresp. är af den bestämda öfvertygelson, alt de båda nationaliteterna skola med hatsulla ögon öfvorvaka hvarandra, tills de finna ett lägligt ögonblick för att kasta sig öfver hvarann.