Göteborgsposten – 15 september 1873, sida 1

HE ?Å ma hufvudredaktören för Dagen stiger in i kupen antyder han derföre för sin kronikör, hvilken infunnit sig för att närvara vid hans affärd, att det säkert ej kommer att bli mycket att göra, att han sjelf anordnat det mesta för nästa nummer, och att det hufvudsakligaste skall vara att vaka öfver att i de ledande artiklarne och notiserna ingenting får smyga sig in, som skulle kunna stöta Paris guvernör, general de Ladmirault, för hufvudet, ty med anledning at belägringstillståndet vore det ledsamt att stöta sig med en sådan person. M. Tartine lofvar. Derefter framställer hufvudredaktören såsom motvigt en varning mot försåtliga regeringssekreterare, som räfaktigt smyga omkring för att söka få in halfoffiiciella uppsatser i iuflytelserika tidningar; men dervid försäkrar sig M. Tartine med sådan tillförsigt kunna känna igen en regeringssekreterare, till och med om denne hade en björnhud till förklädnad, och upptäcka hvart hans uppsats syftade om syftet också vore doldt under sanskrit eller koraibiska, att hufvudredaktören känner sig lugnad. I nästa minut har tåget försvunnit och N. Tartine lemnar stationen, för tjugofyra timmar iklädd makt och myndighet öfver en af de mest populära organor i Paris.