Som M. Tartine har ungefär sexton timmar på sig innan hans göromål skola taga sin början — det är nemligen nu afton, och Dagen utkommer ej förr än kl. 5 e. m. påföljande dag — går han till en början och äter sin middag samt derefter på spektaklet. Alldenstund han har ett mycket meddelsamt lynne, omtalar han för alla vänner och bekanta han möter, att det är han som leder Dagens öden. Resultatet häraf är, att innan kl. 12 på natten har det ryktet hunnit sprida sig neråt boulevarderna och till alla hufvudstadens tidningsbyråer, att M. Tartine har blifvit beklädd med en post som han skall fylla, ej för en dag — ty ett rykte skall alltid växa — utan för en månad, somliga säga till och med sex veckor. När M. Tartine klockan elfva påföljande dag kommer ner till tidningsbyrån finner han följaktligen en hel hop tillgifna vänner, som väl vetande huru välvilligt hans sinnelag är, skaka händer med honom, erbjuda honom sitt bistånd och emellertid skulle bli honom mycket förbundna om han ville göra dem några småtjenster, som de skola förklara ifall han blott vill förunna dem fem minuters enskildt samtal. Sanningen att säga har M. Tartine sofvit lika lugnt som den store Conde gjorde natten före slaget vid Rocroy. Oförsagdhet är ett karaktersdrag hos honom. Han