Göteborgsposten – 13 september 1873, sida 1

tras hade rektorn sr ko härinne, lell! Stockholms-korrespondens. Den II september. Kyrkomötet, som öppnades i dag åtta dagar sedan, har ännu icke hunnit att sysselsätta sig in pleno med annat än förberedande åtgärder för sitt stundande ansvarsfulla arbete. Debatten om diskussionsprotokoll skulle föras eller icke, saknade visserligen icke sina pointer, såsom då prof. Ribbing gjorde en fin antydan om att tidningarnes riksdagsreferater blefvo allt kortare och mer antagit karakteren af ledande artiklar m. m., men omöjligen kunde i den spåras någon djupare betydelse, något tecken till det eller det partiets styrka eller ens till att några utpräglade partier finnas inom mötet. Vi tro också icke att man behöfver befara skarpa meningsbrytningar, åtminstone stå icke, hvilket är särdeles glädjande, prester och lekmän såsom antagonister emot hvarandra, utan om man vill söka benämningen för de olika opinionsnyanserna hos ledamöterna, prester som lekmän, torde det vara riktigast att, som en skarpsinnig observatör gjort, klassificera dem såsom mera högkyrkliga eller mera pietistiska. För den, som är van att under riksdagsförhandlingarne se Andra kammarens sessionsrum fyldt af ledamöter nästan så mycket som utrymmet medgitver, synes rummet nu nästan ödsligt, då blott bänkarne till höger och venster om ordförandens stol äro upptagna samt några få personer tagit plats på we af de främsta bänkarne i det öfriga rummet. På ömse sidor närmast ordförandens stol hafva de sjeitskrifna ledamöterna, biskoparne, pastor primarius i Stockholm och 4 teologiska professorer sina platser. Vid de första enskilda öfverläggningarne, då en komit af prester och lekmän fick i uppdrag att uppgöra vallistor för utskottstillsåttningen, visade sig inga divergerande meningar, utan man blef genast öfverens om de lämpligaste personerna. Också segrade, såvidt vi erfarit, utan nämnvärd opposition vid utskottstillsättningen hela den af förtroendemännen uppsatta listan. Bland förändringarne nu mot 1868 anmärka vi följande: Biskoparne Genberg och Anjou, som förut voro suppleanter, samt prosten Lindgren, hafva i kyrkolagutskottet kommit som ledamöter istället för erkebiskop Sundberg, biskop Rundgren och hr Gumeelius, och som lekmannaledamöter frih. af Ugglas, hr Ekman, förutvarande suppleant, och grefve Mörner i stället för borgm. Schmidt, prof. Malmström och hr v. Stockenström. Biskop Rundgren har fått plats som suppleant i utskottet samt såsom ordinarie ledamot i expeditionsutskottet i stället för biskop Beckman, hvilken förflyttats till suppleant i tillfälliga utskottet n:r 1. Lekmannaledamöterna i expeditionsutskottet äro nu hrr Hammarsköld, Kolmodin och Lindhult i stället för hrr Bergstedt, på egen begäran, säges det, uppförd blott som suppleant, Wahlström och von Geijer, hvilken senare blifvit lekmannaledamot i ekonomiutskottet. I detta utskott sitta qvar biskop Hultman och domprosten Strömberg, med förutvarande suppleanter; pastor primarius doktor Fallenius har som ledamot efterträdt d:r Groth, hvilken placerats som förste suppleant i kyrkolagsutskottet. Nya lekmannaledamöter äro hrr v. Geijer och Silfversköld i stället för grefve Björnstjerna och hr Lönneberg. I Tillfälliga utskottet N:o 1 hafva biskoparna Flensburg och Annerstedt liksom 1868, platser som ordinarie ledamöter ; domprosten Toren har inträdt efter d:r Falk. Såsom lekmannaledamot qvarstår hr Ribbing, men hrr Carlson och Liedholm äro nyinvalda efter de afgångna hrr Björck och frih. Sköldebrand. Biskop Björck är hvarken ledamot eller suppleant i utskotten men har jemte biskop Björling, prosten Sjöbring, professor Warholm och prosten Qviding fått det ingalunda lätta uppdraget att gifva förslag till yttrande af de presterliga ledamöterna inom kyrkomötet om det nya katekesförslaget. Vid sistnämnda val synes i förbigående sagdt röstsplittringen varit större: minst 3 om ej flera listor förekommo, Detta förslag har, såsom bekant är, blifvit från åtskilliga häll und rkastadt en skarp kritik — icke minst i senaste numret a Samtiden — och det torde också vara ganska tvifvelaktigt, om det hos Kyrkomötet i sin helhet vinner för sig den erforderliga pluraliteteten, 4 utaf de afgifna rösterna. Skulle de presterliga ledamöterna af mötet ensamna ega beslutande rätt, vore det möjligt att vinna en sådan majoritet, men svårligen lärer det nu. lyckas. Många af dessa, som hysa skiljaktiga meningar med kommitterade i flera detaljer, sluta sig dock till förslaget af, det skäl, att de anse behofvet af en ny katekes, antagen till allmänt begagnande, så trängande att man bör frånse från en eller annan brist i detaljerna Pluraliteten af de talare, som yttrade sig vid ett enskildt sammanträde sistlidne måndags atton, säges åtminstone hafva uttalat sig i den syftningen, och af den under flera timmar fortsatta diskussionen vill det synas, som om sympatierna för kommitteförslaget, åtminstone principielt betraktadt, vore öfvervägande. Minoriteten, som ogillade förslaget i dess helhet, räknade dock ett jemförelsevis stort antal talare. Den andra stora frågan, hvilken många sätter som den främsta, den om edissenterlagen, spår man större framgång vid mötet, om än opposition icke kommer att saknas. Huru det kommer att gå med flera andra maktpåliggande ärenden, om de ens hinna att under den jemförelsevis knappa tiden af en månad komma till afgörande, vore det väl förmätet att nu våga en gissning; vi nämna endast suppositionsvis att det fiones sannolikheter för, att mötet t. ex. icke anser sig nu kunna ingå i granskning af öfversättningen af Nya Testamentet, innan vederbörande auktoriteter yttrat sig derom och då åtskilliga af