Göteborgsposten – 12 september 1873, sida 2

Inom Frankrikes regeringskretsar börjar man rädas något för sina bundsförvandter, de ultramontanas våldsamhet, på hvilken man ser bevis i det herdabref, erkebiskopen af Paris nyligen utfärdat och hvari han på det våldsammaste utfar mot Italiens regering, hvars politik snart skall påföras sitt förtjenta straff at Åkyrkans trogne. Detta språk, samtidigt med arbetena på grefvens af Chambord återuppsättande på Frankrikes tron och med konungens af Italien tillämnade besök i Berlin, måste falla sig särdeles olägligt för franska regeringen, hvars bemödanden synbarligen nu gå ut på att atveckla-. De moderat konservativa skygga tillbaka för de ytterliga legitimisterna och bonapartisterna ba redan uppsagt vänskapen med dem, hvarigenom regeripgen sväfvar i fara att förlora den hittills om än löst sammanhängande majoritet, hvilken datotills utgjort hennes stöd. Under dessa förhållanden är det nu för henne nödvändigt att vinna tid, och hon skall derför umgås med tanken att öppet motträda för det närvarande planen om författningsfrågans afgörande genom en monarkisk restauration, i det hon föreslår förlängning för fem år af Mac Mahons presidentskap med republikansk styrelseform, under hvilken tid författningsfrågan förhandlas och afgöres. Det återstår nu att se, huruvida de olika partier, som utgöra högern, skola finna sig i detta uppskot, så att de kunna hålla ihop för ett besluts fattande och icke nödgas gifva vika för venstern, hvilken med all säkerhet skall fordra, att nationalförsamlingen först upplöses och nya val utskrifvas.