Göteborgsposten – 12 september 1873, sida 1

Denna punkt kan ej blifva föremål för tvist; den framgår af såväl general 2 som marskalk Mac Mahons intyg. Se här hvad den förre skrifver i sin bok: i En skogstjensteman hade kunnat öfveri bringa till högqvarteret på måndags s. m. en I depesch från marskalk Bazaine, deruti han tillkännagifver att han fortfarande ämnar taga riktningen mot norr. Denna Bazaines depesch föranledde säkerligen en förändring i marskalk Mac Mahons beslut, ty genom ett telegram af måndags f. m. d. 22 meddelade han mig sin afsigt att marschera på Metz. I Denna punkt är så vigtig, att den noggrannt bör bestämmas. Vi återgifva derföre ordagrannt marskalk Mac Mahons förklaring, aflagd inför undersökningskommissionen. Den lyder: — — — Jag trodde mig ej kunna vedervåga att befinna mig midt ibland de preussiska armerna — — — — Enligt de underrättelser, som kommit mig tillhanda föregående afton, borde jag förutsätta, att marskalk Bazaine var omringad i Metz af en armå på 200,000 man. Jag drog derutaf mina slutsatser och förklarade, att jag ovilkorligen dagen efter den nästföljande, d. v. s. d. 23, skulle marschera på Paris, såvida jag icke dessförinnan erhöll de instruktioner, som jag hade begärt af marskalk Baåzaine. Denna förklaring, hvars sanningsenlighet ingen torde vara trestad att betvifla, ådagalägger: 1:o att marskalk Mac Mahon var emot en marsch på Metz. 2:0 att det endast var marskalk Bazaines depescher, som föranledde en ändring i hans beslut. En annan väsendtlig omständighet är denna: marskalk Mac Mahon var emot en marsch på Metz, emedan han ansåg sig omöjligen kunna dit framtränga; då han gaf vika, skedde det blott under förutsättning, att marskalk Bazaine skulle göra ett utfall ur fästningen och gå honom till mötes. Detta antagande härledde ban, såsom vi skola se, från marskalk Bazaines egna depescher; och då framställer sig denna fråga, en af de allvarsammaste i saken: IIvarföre, då marskalk Bazaine formligen tillkännagifvit sin afsigt att slå sig ut från fästningen efter d. 19, gör han icke i läglig tid ett enda försök att nå detta mål? Om han misslyckats, det hade ingen kunnat förebrå honom; men synes det icke märkligt, att sedan han förbundit sig till ett utfall, en förbindelse, hvarpå man i Chälons grundade en hel fälttågsplan, så gör han ingenting af allt det som han sjelf angitvit. Visserligen har en general alltid full rättighet att modifiera sina beslut. Stwälld på sjelfva skådeplatsen för handlingen, är han bättre än hvarje annan i stånd att bedöma lämpligheten af den eller den manövern; men blott på det vilkor, att han handlar ensam och att en annans rörelser icke äro beroende at hans. Men då den formliga öfverenskommelsen blifvit. träffad mellan tvenne generaler att marschera samtidigt, då man t. ex. sagt hvarandra: vi äro skilda åt utaf en fiende, hvars styrka är sådan, att ingendera utaf oss ensam kan hoppas slå honom; låtom oss derföre förena våra krafter och genom ett gemensamt, samtidigt anfall söka vinna seger — huru skall man då kunna ursäkta den af dessa båda generaler, som, åsidosättande sitt gifna ord, lugnt stannar inom sina linier och öfverlemnar den andre åt en säker fara, som han kände, som han kunde afvända, men hvarom han icke synes bekymra sig. Sådan är här den sanna ställningen. Vi gå att bevisa det med aktstycken i händerna. Det är nu klart — såsom vi sagt förut och hvilket vi ej frukta att upprepa, ty ett dylikt ämne får man ej behandla lättsinnigt — att det är blott och bart under inflytandet af marskalk Bazaines depesch som marskalk Mac Mahon beslutar marschera på Metz. Se här denna depesch. (Depeschvexlingen rörande marschen på Sedan samt kommentarierna deröfver behandlas af den franske författaren med en vidlyftighet, som för svenska läsare måhända vore nog tröttande. Vid vår öfversättning häraf inskränka vi oss derföre till att i sammandrag återgifva de vigtigaste punkterna). Marskalk Bazaines depesch till kejsaren at den 19 augusti (in extenso upptagen i artikeln) innehåller i korthet följande: Armen har slagits hela gårdagen och bibehållit sina positioner; den befinner sig åvyo på venstra Moselstranden; trupperna äro uttröttade af dessa beständiga bataljer och behöfva 2 å 3 dagars hvila. Jag ämnar fortfarande taga riktning mot norr och slå mig igenom öfver Montmdy till Chålons, såvida icke denna väg är alltför starkt besatt; i detta fall fortsätter jag öfver Sedan och Merziöres, för att hinna Chålona.