Göteborgsposten – 10 september 1873, sida 2

De engelska pilgrimerna till Ödet heliga hjertats vallfartsort i Frankrike ha nu återvändt till sitt hemland efter en angenäm färd. D. 1 d:s kommo de på vallfartsresan till Paris; den första afdelningen anfördes af msgr Capel, prelat vid den kejserliga hofstaten, den andra af den unge hertigen af Norfolk. Att denne blifvit en så ifrig katolik, skall vara hans mors skull, som förr var protostant. Hon är en syster till lord Lyons, som är britiskt sändebud i Paris, och lärde känna den gamle hertigen af Norfolk på Korfu, der hennes fader var hamnkapten. Den gamle hertigen, som brutit af ett ben, vårdades at den unga, vackra miss Lyons, och till lön härför gifte han sig med henne, sedan hon öfvergått till den katolska religionen. Familjen Norfolk, som säges var den i ordningen tredje äldsta peersfamiljen i England, har neml. alltid varit katolsk. Lord Lyons, som är protestant, var den unge hertigens förmyndare, men det lyckades det oaktadt modren att ingifva sonen en varm hänförelse tör den katolska tron. I Paris hade säkerhetsåtgärder träffats, emedan man befarade, att pilgrimerna skulle blitva hånade eller tillochmed slagna; men ingenting föreföll likväl. Pilgrimerna hade stämt möte med hvarandra i kyrkan Notre Dame des Victoires, och här samlades de åter d. 2 kl. 4 på morgonen före afresan fråa Paris för att bedja, skrifta och mottaga den hel. nattvarden. Bland de engelska pilgrimerna befunno sig erkebiskopen af Sydney och biskoparne af Salford och Beverley. Äfven 10 ryssar deltogo i vallfärden, och de medförde en fana, som omvexlande bars af furst Galitzin och hans son. Det engelska baneret bars af hertigen af Norfolk, som af princip gick till fots till bangården. Vid denna tid af dagen äro gatorna i Paris föga besökta; de tå parisare, som mötte tåget, mestadels manliga och qvinliga arbetare, inskränkte sig till att med ett hånfullt leende betrakta det. Kl. !(,9 foro pilgrimerna bort på jernvägen till Paray-leMonial. De anlände dit d. 3 sept. kl. 28:på qvällen; deras ankomst väckte ett utomordentligt uppseende, och de blefvo på ett lysande sätt mottagna. Utanför kyrkan var åt dem en äreport rest, och då de med svajande baner drogo till den hel. platsen, följde kela befolkningen med. Äfven holländska pilgrimer ha besökt Paris, De ha likväl icke begifvit sig till Parayle-Monial, såsom de engelska, utan till Notre Dame du Sacre Coeur dssoudun. Alla holländska stift äro representerade af biskoparnes delegerade. På norra bangården mottogos de af vicomte de Damas och begåfvo eig till kyrkan Notre Dame des Victoires, der messan lästes och nattvarden intogs. Ceremonien slöt med en predikan på holländska språket. Hela följande dagen tillbragte de holländska pilgrimerna i Paris med att besöka de heliga platserna. I Issoudun, der man väntade dem, hade en gata prydts med de holländska städernas vapen.