Göteborgsposten – 10 september 1873, sida 2

vf obetalbar, lemnar tillochmed långt bakom sig de nordamerikanska Förenta Staternas krigsskuldliqvid efter det stora borgerliga kriget. Blott en mening kan råda, angående hvem Frankrike, näst sin egen rikedom på tillgångar och hjelpkällor, har att tacka för, att det på så kort tid åtorgifvite åt sig sjelft. Det var Thiers, hvilken nu reser som enskild person i Schweiz, som på efterm. d. 20 maj 1871 ratificerade det Frankfurtska tredsfördraget med Preussen, hvars 8 7 bestämmer: Betalningen af 500 millioner skall verkställas inom de tretio dagar, hvilka skola följa på återställandet af franska regeringens myndighet i Paris. En milliard skall betalas under loppet af ett år och en half milliard d. 1 maj 1872; de sista tre milliarderna förfalla till betalning d. 2 mars 1874. Så hade det redan öfverenskommits i preliminär-fredsfördraget. Hela verlden känner, huru den gamle Thiers uppfyllt denna Frankrikes förpligtelse; huru han med sina afbetalningar förkortade ockupationen, hvilken skulle ursprungligen räckt till år 1875; huru han frånköpte den tyske motståndaren bit för bit at den älskade franska jorden. Han förblef likväl icke stående vid det blotta enkla uppfyllandet at den iklädda förpligtelsen; han tvärtom genomdref gång efter gång ändringar i den ursprungliga öfverenekommelsen. Konventionen af d. 29 juni 1870, tilläggskonventionen i Versailles, slutligen Berlinerkonventionen af d. 13 mars 1873 lättade bördan för alltjemt nya departementer eller förkortade i någon mån ockupationstiden. Den fjerde milliarden inbetaltes som bekant d. 5 maj 1873 i stället för d. 1 mars 1874, den femte lemnade Thiers vid sin afgång från makten väl ordnad qvar åt sin efterföljare; den har nu aflemnats d. 5 sept. Verdun, den sista franska platsen som tyska soldater innehade, är nu utrymdt af dessa, hvilka redan följts af franska gensdarmer. Allt detta kan endast förklaras genom den jättelika framgången i Thiers finansiela företag, hvilken ej behöfver något loford, ty den talar alldeles för sig sjelf. Om Thiers än icke kunde föra värjan, hvilken annars är så bestämmande i Frankrike, har han deremot visat, att krediten är i våra dagar en stormakt och statsmannens förmåga och fosterlandskärlek kunna slutligt afgöra öfver ett mäktigt kulturfolks öde. Smedssonen från Versailles, som endast är några få veckor yngre än kejsar Wilhelm af Tyskland, skall i all kommande tid ock framstå som sitt fäderneslands räddare i en stund af ytterlig förödmjukalana för att salka orca förnadring