Göteborgsposten – 10 september 1873, sida 1

och qväfvande, sir Hughs kläder hade fattat eld på ett par ställen, hans händer voro svedda. Han kom nära dörren till Honors rum, men en verklig vägg af eld reste sig i samma ögonblick framför honom, och han kunde ej tränga igenom. den. Ett nytt anskri trängde från flickans rum, och han kunde höra huru hon i sin ångest sprang af och an. Sir Hugh stötte in dörren till miss Bings rum. Äfven detta brann. Sängen var en enda röd och lågande massa, väggar och tak voro äfven antända. Fönstret var öppet, för att elden skulle ha näring. Sir Hugh skyndade genom rummet till den dörr, som ledde till Honors rum, och kastade sig med hela sin tyngd mot denna dörr. Den gaf vika. Nu var han i fängelserummet, som var så fullt af qväfvande rök, att han ej kunde se den instängda flickan. — Honor! ropade han. Kom till mig — till Hugh! Här är jag! Ett glädjerop hördes, och flickan sprang emot honom. Hen tog henne på armen, som om hon. varit ett barn. Hon slog sina armar om hans hals. Han sprang med henne till fönstret af miss Bings rum. Med flickan i sina armar steg han upp på en stol och derifrån i fönstret. Bakom honom flammade allt väldigare lågor upp, så att ingen möjlighet att undkomma genom byggnaden återstod. Från gården nedanför fönstret trängde sorlet af blandade röster upp. Ofvanför trappan stod allt i brand. Luften var het . mm: t: HVl, ä ———sjd—