Göteborgsposten – 9 september 1873, sida 1

mm D — A.-. — ——A—ä—a. antecknade ledamöterna deltogo, och man kan således bestämdt antaga, att någon imponerande opinionsyttring icke åstadkoms. Statsrevisorerna hafva vidtagit den fullkomligt motiverade och derjemte ganska ändamålsenliga åtgärden att bevilja en lämplig förhöjning i kanslipersonalens arvoden, hvilka redan länge varit för knappt tilltagna och nu skulle varit det än mera, då arbetet, till följd af de nya friska granskningskrafterna, otvifvelaktigt blir mer än fördubbladt. Emedan denna statsrevision är väsendtligt annorlunda sammansatt än någonsin tillförne, och innefattar — man kan gerna säga det: extra-ordinära granskningskrafter, voro det rent af ett slöseri om dessa togos i anspråk sör vanliga revisionsbestyr. Derföre och då lyckan så sfogat att revisionen i år eger två män — nemligen kapten MankeH och hr Hedlund — hvilka äro djupt inne i försvarsväsendet — har redan beslutite, att en delegation af revisorerna och bland dessa de begge förutnämnda, skall afresa till Karlskrona. Resultaten af en så grundlig inspektion som i detta hänseende kan motses, torde blifva at oberäknelig nytta äfven för krigsoch sjöministrarna, icke blott för de nuvarande utan äfven för deras efterträdare. Några tå dagar efter grefve Gösta Posses och hr Emil Keys i mitt senaste bref omnämnda besök i hufvudstaden, meddelade den tidning här hvilken fungerar som landtmannapartiets språkrör, en mycket liten, men på stor effekt beräknad ledare hvari den högst öfverraskande underrättelsen förekom, att det nya förslaget till armåorganisation på folkbeväpningens grund, hvilket af sist församlade riksdag beställdes, redan är färdigt från landtförsvarsdepartementet och särskilda afskrifter af detsamma tillställda hrr statsråder till begrundande. Af den näst sista punkten i den 27 rader långa ledaren, skulle man dock kunna sluta sig till, att det på så kort tid uppgjorda armäförslaget, icke är fullt till nöjes. Det heter nemligen: det vore önskligt att begrundandet (hrr statsråders) finge den påföljd att förslaget blefve så lindrigt, att det erhölle någon utsigt till framgång. Huru rätteligen törstå detta? Skulle hr krigsministern icke lävgre vara den sannskyldige herr gör väl, utan hrr statsråden gemensamt herr gör bättre? Och är det till dem som slutet i den lille ledaren är ställd såsom en behöflig fingervisning: Li dessa tider af arbetarebrist, är det sannerligen ej värdt att komma med några dryga anspråk på lång militärisk tjenstgöring? Jag bör dock nämna att emedan denna ledares hufvudsakliga innehåll — uppgiften att armeorganisationstörslaget är färdigt — icke af någon enda hufvudstadstidning reproducerats, är ifrågavarande notis sannolikt en anka, enkom serverad för en klass af tidningsläsare i landsorten. Posttidningen meddelade häromdagen att justitiestatsministern Adlercreutz erhållit tjenstledighet för att vårda sin helsa. Förhållandet är att h:s excellens hela sommaren lidit af en svår lungkatarr, som på eftersommaren visat sig få betänklig, att läkarne nu enträget påyrkat en brunnskur i Ems och derefter någon tids vistelse i Italien. H:s exc. Adlercreutz har redan afrest till Ems. Äfven jag — som anses så konservativ — har kunnat gifva uppslag till, måhända åstadkommit en styrelsebot — eller till hvad på begriplig svenska heter: en reform. Ni erinrar er måhända att jag ett par år framhällit som ett oskick af Andra kammarens ledamot hr Carl Ivarsson att han, vid sommarens början, tagit sig ledighet från sina befattningar som fullmäktig i riksbanken och vistats hemma i flera månader, men det oaktadt uppburit arvodet. Senast församlade revisorer af bankooch riksgäldsverken vidrörde äfven, men mycket lent, hr Ivarssons absentering. Äfven tidigt i sommar tog han sig ledighet; men då inkallades genast förste suppleanten hr Liss Olof Larsson, hvilken, huru stor veneration han i öfrigt har för dep förre, naturligtvis icke afstår det åbelöpande arvodet. Det är fast heldre troligt att ju mera hr Liss Olof Larsson blir hemmastadd i bankadministrationen, desto mera benägen blir han att fungera som ordinarie bankofullmäktig, så att hr Carl Ivarsson kan vid nästa riksdag befrias från allt arbeto i riksbanken. Det är både begripligt och ursäktligt, att så snart en at de förgyllda såtöljerna i svonska akademien blir ledig, så gör man genast den frågan: hvem skall intaga den? Man gör denna fråga nu, då en plats efter grefve Manderström blifvit ledig. Den vittra areopagen tager sig alltid god tid innan valet hål