Göteborgsposten – 9 september 1873, sida 1

Article Image
—— :—— — — under tiden gissa. Nu anser man att akademien allenast har två att välja emellan — d. v. 8. man gissar på två: den ene är k. bibliotekarien Klemming, den andre är erkebiskop Sundberg. Begge äro så utmärkt qvalificerade till platsen, att hvilkendera som blir vald, kommer allmänheten att säga: Ja naturligtvis skulle han bli vald nu. Den andre härnäst. Till antalet af resenärer, som i sommar besökt hufvudstaden, kan ju äfven räknas en grupp, kommande från Ryssland och som här genast kallades veritabla zigenare. Naturligtvis ådrogo sig dessa stor uppmärksamhet — isynnerhet nu då här råder stor brist på märkliga tilldragelser —; de mottogo talrika besök i deras improviserade läger utanför Norrtull, och de hade rätt goda inkomster. Det hade utan tvifvel varit ganska välbetänkt om härvarande polismyndighet förständigat dessa äfventyrare att med första lägenhet återvända dit hvarifrån de kommit, ty någon nytta med besöket här i landet åstadkomma de ej, men väl olägenheter, ju längre de dröja här. Tvifvelaktigt är om de alla voro veritabla zigenare. Bland karakteristiska kännetecken på äkta zigenare är att de manliga af denna stam hatva kort, krusigt, svart glänsande bår, som växer djupt ned öfver den temligen låga pannan. Både höfdingen för detta sällskap, hvilken var utstyrd med stora onfvorknappar i rocken och försedd med en hög staf med silfverknopp — allt för effekteng skull — äfvensom en af de andra karlarne bade långt, rakt, sträft svart hår. Dessa äro sannolikt af wallachisk stam, hvilken äfven talrikt förekommer i Ungern och är den enda folkstam som der blandar sig med zigenare och har samma näringsfång som de. Qvinnorna voro deremot alla äkta zigenartyper, så äfven isynnerhet de äldre barnen. Hos hela flocken framträder emellertid zigenarens skaplynne, sådant det under flera sekler visat sig, troligen uppkommet genom de egendomliga förhållanden, hvarunder denna folkstam efter invandringen till Europa lefvat och ännu lefver. — Med temlig säkerhet kan antagas, att om icke denna zigenareflock någonstädes här hindras af polismakten, kommer den att göra en rundresa kring hela landet, lisnärande sig på tiggeri; men huru gifmilda svenskarne än äro, blir dock tiggeriet tör ett så stort antal personer, samlade i en flock, otillräckligt, och så inträffar någon konflikt med rättvisans väktare, Såsom ou egenhet vill jag omnämna, att eå snart det blef kändt, att den ungerska rigenarflocken här inträffat, besöktes den af några här i landet födda zigenare, som uppehälla sig i hufvudstaden; men dessa kunde icke alls göra sig förstådda af de förra, icke heller förstå hvad de talade, fastän de då begagnade zigenarspråket (romani). Det är således åtminstone sannolikt att ibland de här i landet födda zigenarne äro till och med de sista spåren af deras eget språk försvunna. Den till om söndag utsatta allmänna skjutfesten för medlemmar af rikets frivilliga skarpskytteföreningar, synes i år icke blitva så talrikt freqventerad som de föregående åren, åtminstone är det antal skarpskyttar från landsorten, som här visar sig, ganska ringa emot förr. Ett betydligt mindre antal gåfvor afsedda för prisntdelningen, har i år aflemnats, så att äfven ur den synpunkten betraktad, torde intresset för skarpskyttesaken befinnas vara i aftagande. Uppmärksamheten, de mera tänkandes åtminstone, är pu riktad på andra svenska kyrkomötet. hvars arbeten i dag börja. Denna institution tillvann sig redan under sin första sammanvaro här för fem år sedan ganska stor aktning för sina kloka och välbetänkta beslut. Det är otvifvelaktigt, att valen af mötets medlemmar äfven nu utfallit särdeles tillfredsställande; resultatet har kunnat blifva sådant, äfven derföre att den ecklesiastika riksdagen icke har att skaffa med politik och anslag. Här erfordras män med högre bildning; här specimineras icke för statsrådsfåtöljer, för platser i banken, riksgäldskontoret och i statsrevisionerna, och här behöfva icke ledamöterna ängsligt öfvertänka huru de skola tala sina valmän till behag, utan kunna fritt och otvunget gifva sin öfvertygelse tillkänna och strida för den Göran. Skarpskytte-täflingsfesten i Stockholm.

9 september 1873, sida 1

Thumbnail