Göteborgsposten – 8 september 1873, sida 2

från Uilandet. Sisom våra läsare torde erinra sig, hade för någon til sedan ett par tyska krigsfartyg uppbringat tvenne upproriska pansarfartyg, Vittoria och Almansa, hvilka utlupit från Carthagena och begitvit sig till Malaga, på hvars redd de togos och hvarifrån de fördes tillbaka till Carthagenas redd, der den britiska eskadern under amiral Yelverton åtog sig att öfvervaka dem. Madriderregeringen skickade dit en liten eskader under amiral Lobo, hvilken begärde, att de tagna båda pansarfartygen måtte till honom öfvorlomnas, i enlighet med dea af regeringen och cortes i Madrid utfärdade lag, eom påbjuder insurgentfartygens betraktande som sjöröfrare. Den engelske amiralen vägrade likväl, emedan Madriderregeringen ej blifvit af do europeiska makterna erkänd och älven derför, att de upproriska i Carthagena hotade honom med att, om han efterkom amiral Lobos begäran, genast låta beskjuta don engelska eskadern samt förstöra de i staden varande engelamäns lif och egendom. Öfvervakandet blef naturligtvis i längden besvärligt för engelsmännen, hvilka kunde i hvilket ögonblick som helst befara obehagliga omständigheters inträffande. Amiral Yelverton underrättade derlör de upproriske, att han ämnade föra de båda pansartygen till Gibraltar, hvarest man skulle lå asgöra öfver deras öde. De upproriska, som fruktade, att man i så fall skulle der lenna dem åt Madriderregeringen, hotade med att beskjuta britiska eskadern, om pansarfartygen togos bort, och började, tör att gifva bekräftelse åt sina ord, stora förberedelser såväl ombord å sina i hamnea befintliga fartyg som i fästena, hvilka bestryka redden. Amiral Yelverton gaf dem tjugofyra timmars tid till öfverläggning för att ändra detta sitt beslut, men lät på samma gång underrätta dem, att ban under alla omständigheter skulle bortföra Vittoria och Almansa. Vid ett af honom med sina andra fartygsbefälhafvare hållet krigsråd uppgjordes derjemte den planen, att om de upproriske i Intransigentes skulle fullfölja sin hotelse och göra motstånd, så skulle den ongelska eskadern tvinga fästena till tystnad, uppbringa samtliga pansarfartygen i och utanför hamnen och kanske förstöra araenalon, men deremot skona sjelfva staden och fyrbåten samt söka att åsamka så ringa förlust i menniskolif som möjligt. I enlighet bärmed gjorde hela den på Carthagenas redd befintliga eskadern d. 1 d:s sig klar till aktion. Kanonerna laddades och de stora vädursskoppen gjorde i ordning för att angripa, Masskorgarrna harrikaderadaos med