Göteborgsposten – 5 september 1873, sida 1

— mAA — VA Det är alldeles icke omöjligt, att en Digter i dag hyllar den engelsk-republikanska formen för monarkien, men några dagar senare svärmar för den rena republiken. Jag tror att detta till en stor del skall förklara den paniska förskräckelse, som den tänkande delen af vårt folk för närvarande hyser för införandet af det parlamentariska systemet och det motsatta partiets ifriga bemödanden för dess genomförande. Sverdrups val försiggick då kung OÖscar hade börjat sitt triumstäg genom landet och opinionen ögonskenligen lutade åt regeringens sida. Det var också först efter stora ansträngningar och ifrigt bevistande af bondemötena för att svara på allehanda interpellationer och försvara sin politik, hvilket han gjorde på ett i sanning mästerligt sätt, som det lyckades Sverdrup att bli återvald. Jaabieks val försiggick i förliden vecka och alla regeringsvänliga tidningar triumfera nu öfver den knappa majoritet, som han denna gång uppnådde; förra gången fick han alla valmännens röster, denna gårg endast 28 röster af 51. Deremot vann han en skenbar seger, då hans broder, som är länsman, för första gången blef vald till storthingsman. Tidningarne ha haft brådtom att förtälja, att denne sistnämnde hyser helt olika politiska åsigter än den äldre brodren, men detta är väl icke så alldeles säkert, isynnerhet då man erfar att de andra två valda storthingsmännen — två Kirkesangere, äro bundsförvandter till Jaaback. Näst af dessa saker upptages hela den offentliga uppmärksamheten nu för tiden af det anbud, som det stora frankfurterhuset Erlanger Hirsch m. fl. gjort vår regering genom bergensiska affärsmän om att låna penningar till den så mycket omtalade jernbanan mellan Bergen och Kristiania. Summan är 6 millioner spdr till garanterade 3 1 —4 00. Denna sak är ännu alldeles omogen, enär ingeniörerna under hela våren och sommaren förgäfves letat efter en uppgångsoch nedgångspunkt för en dylik bana öfver de minst 4000 fot höga fjäll, som åtskilja det vestfjeldska Norge från det östfjeldeka. Män af facket anse en dylik jernbanedrift omöjlig uppe i snöregionen eller 9—10 månader på året. Atståndet mellan Bergen och Kongsberg, dit det nu sinnes jernbana från Kristiania, beräknas för en dylik bana just lika långt som Kristiania-Stockholmsbanans längd, något öfver 50 mil. De mångfaldiga betraktelser, hvartill denna bana gifvit anledning, bilda redan en hel litteratur; den vigtigaste kanske är, att den principfrågan blifvit framkastad: Skola vi sjelfva bygga alla .våra jernbanor eller skola vi i vårt land också bevilja utländingen koncession på dylika: och gentemot bergensarnes protester ser det ut som om stämningen i landet lutade åt den förstnämnda åsigten. Regeringen har under förntsättning att sakon ännu ej är mogen för etreallvarligt öfvervägande samt att det förmodligen blir beslutadt, att staten sjelf öfvertager landets hela jernbaneväsende, tillsvidare afelagit den sökta koncessionen. Ole Bull har idag ankommit hit för att tillika med Björnson gifva en eller flera aftonunderhållningar till förmån för ett monument, som i Amerika skall resas till minne af norrmannen Leif HEiriksson, som kallas för Amerikas förste upptäckare. Samtidigt ha ej mindre än 60 storthingsmän och andra inbjudit till en subskription på ett nationalmonument åt Norges mest populäre skald Henrik Wergeland, som på sin graf å Kristiania kyrkogård endast fått en tarslig minnesvård at jern, rest, står det på densamma, Åaf tacksamma judar utanför Norges gränser. Wergeland var, som bekant, den förste, som arbetade för att den obilliga bestämmelsen i grundlagen om judarnes uteslutande ur riket, skulle borttagas, men han fick ej upplefva den lyckliga framgången af sina sträfvanden. Skörden pågår nu i hela södra Norge under det präktigaste sommarväder, på do flesta ställen lemnande ett ymnigare resultat än någonsin förut.