Göteborgsposten – 3 september 1873, sida 1

böteborg den 3 september 1873. Då kyrkomötet i dessa dagar börjar si verksamhet, har det visserligen endast en end: föregångares spår att iakttaga och saknar så lunda ännu till god del der ledning, som bru ket och hätden äro egnade att skänka dylik: församlingar i fråga om sätt att förfara i hvarje fill; men det nu aammanträdande mötet ha dock utom lagens bokstaf vissa erfarenhetei att stöda sig på, och det är derföre att antaga att dess arbete i viss mån skall blifva lättare än 1868 års mötes. I hvarje händelse borde väl icke bristen på traditioner nu medföra nå. gon tvekan i fråga om hvad som ligger under kyrkomötets befogenhet, äfven om en och annan medlem skulle vilja utsträcka denna längre än vederbörligt är. Bland deltagarne i mötet fin. nes ju ett betydligt antal i allmänna värf förfarne män — äfven sådana som äro riksdagsombud — och det är otvitvelaktigt, att dessa, i händelse försök skulle göras i ofvannämnda riktning, här skola veta göra sin mening gällande. Vi skulle äfven tro, att den förutsatta majoriteten vid detta möte af en eller annan anledning står på en förtroligare fot med regeringen, än fallet vid det föregående tillfället varit, ätven om man antager, att då ingen anledning till söndring förefanns; och denna omständighet torde äfven i sin mån bidraga till lättnad i arbetet, på samma gång som vi deraf hemta förhoppning, att en hel del vigtiga saker skola komma till afgörande. Våra läsare må ursäkta, att vi på förhand endast i största korthet kunna yttra oes om några af de vigtigaste frågorna, som på mötet skola förekomma. Bibelkommissionens nya öfversättning af Nya Testamentet känna vi oss icke i tillfälle att granska. Frågan om den nya katekesen torde vi tids nog få höra utaf, då den antagligen kommer att framkalla mycken meningsskiljaktighet. Kyrkomötets medlemmar lära redan hatva emottagit komiterades betänkande rörande detta förslag; vi sakna ännu kännedom om detta betänkandes innehåll. Rörande den förbättring af psalmboken, som är ifrågasatt, kunna vi endast uttala den önskan, att våra Jägtare efter nyheter på detta område icke måtte komma i tillfälle att genominförande af gamla visor eller rent af slagdängor beröfva den kyrkliga psalmsången något at det lugat högtidliga och allvarligt upplyftande, som tillhör densamma. Någon omvexling i rytm och takt torde väl så småningom och med försigtighet kunna införas, men måtte vi bevaras så väl från den katolska ritualens artistiska föredrag från läktaren som från religiösa sånger till våra profana melodier, dessa må nu vara aldrig så sköna och anslående. Vi känna väl till, att på ett visst håll det anses som höjden af gudlighet att sjunga invokationer till frälsaren till melodier sådana som Pacii -Värt land, The last rose of summer, -Allt under himmelens fäste o. 8. v., men för denna moderna religiösa sångart torde kyrkomötet icke hysa några sympatier. I ganska nära samband med de religiösa rörelser, som för 20 å 30 år sedan åstadkommo en icke ringa oro, och hvilka vi för vår del alldeles icke beklaga annat än i deras öfverdrifter, står frågan om missiensverksameten. Det var verkligen en tid, då missionen, hedningarnes omvändelse och hedna barns uppfostrande till kristendomen, var de s. k. vinkelpredikanternas käpphäst. Kyrkan syntes stå helt och hållet främmande ior denna verksamhet; här och der betraktade t. o. m. presterskapet den med ovilja, och törhända var detta just en af anledningarna dertill, att de sjelfordinerade religionslärarne, som på den tiden uppträdde högt ogillande vår kyrkas målsmän, gjorde missionsverksamheten till en så vigtig hufvudsak, att många enfaldiga vilseleddes till den åsigten, att man genom att bidraga till detta verk skaffade sig ett criterium på, att man tillhörde de heliges samfund. En annan tid bar kommit sedan, då kyrkans jenare börjat allt mer och mer gripa in i det eligiösa lif, som då yrvaket skapade så många nartyrer. Det förra kyrkomötet upptog äfven nissionsfrågan och inkom till K. M. med en begäran, att han måtte till nästa kyrkomöte ramlägga ett förslag gående ut på en från len svenska kyrkan utgående missionsverksamet. En komit nedsattes för att utarbeta ett lylikt förelag. Enligt detta ekola de, som ilja deltaga i kyrkans missionsverksamhet, aneckna sig hos sin församlings kyrkoherde. Lyrkoherden skall årligen hålla missionsmöte ned de antecknade, hvarvid alla dessa, om le under året till missionskassan erlagt minst 5 öre, äro röstberättigade. Minst hvart tredje r skall biskanen hålla ofte 6 Ä