Göteborgsposten – 2 september 1873, sida 1

— I en aigenarvagn och åtföljd af min bror och hans dotter, båda förklädda till zigenare, sade miss Bing. Men min bror blef förledd af sin husbonde, sir. Bing är ej någon elak man, nej visst icke. Det är allt mr Moers fel, om någon skada skett, hvilket jag ej kan inse, tillade qvinnan. Mr Moer förde sin hustru till sitt hus, hvilket var en naturlig sak för en gentleman, ehuru han aldrig varit här och helsut på henne mer än en gång, och då behandlade han henne så vördnadsfullt, som om hon varit drottningen. : De gjorde miss Bing ytterligare några frågor och blefvo öfvertygade om, att hon ej sagt dem annat än sanningen. — Den unga damen har rest till London, mina herrar, sade polismannen i en ton af uppriktig öfvertygelse. Hon har kommit undan i trygghet och är vid detta laget hos sina vänner. Sedan de genomsökt hela huset från vinden till källaren, stego de ner i köket och togo farväl af miss Bing, som trodde dem skola återvända till hufvudstaden omedelbarligt och gladde sig öfver att ha sluppit undan för så godt pris; men då de hunnit utom gården, stannade de och sedan polismarnen upprepat sin tro att Honor nu vore välbehållen i London tog sir Hugh till orda och sade: — Vi skola telegrafera från Somersham. Det är fullkomligt klart, att qvinnan talat sanning, så vidt hon känt den. Det är klart, att miss Glint kommit undan och gäckat sina fiender, som nu äro på spaning efter henne. Vi