Göteborgsposten – 28 augusti 1873, sida 1

troligen många. medhållare i sjelfva Skandinavien. Grundtvig kunna vi alla vörda såsom en storartad karakter, men vi äro ej i stånd att förlika oss med läran, att vi skola varda sågom bönder allihop, innan vi kunna ingå i profetens himmelrike. Paludan-Millers Adam Iomo gifver förf. anledning till en utförlig och lofprisande skildring. Han berättar, att en framstående tysk literatör lärde sig danska enkom för att kunna läsa denna dikt och beständigt hade den uppslagen på sitt skritbord. Den köpenhamnska pressen och dess målsmän behandlas temligen omildt. Isynnerhet Ploug och Bille få sitta hårdt emellan. Öfver Danmarks inre politik utbreder sig förf. i ett eget kapitel. De Ånationalliberale finna icke nåd inför hans ögon. Deras idealism är den afskyvärdaste lögn: ihåliga fraser, hvilka hafva en idealistisk klang, men intet idealt syfte af hvilken art det vara må, — endast sträfvandet att bibehålla makten och befästa tanketyranniet i Danmark. Men lika litet är han någon vän af -forenede Venstre. Visserligen är deras materialism ärlig ooh J. A. Hansen en sörträfflig organisatör. Men ibland partiet finnes ingen enda betydande man; hos dem är det endast massan som regerar. Samme J. A. Hansen är en hårklyfvare, en mindre aktningsvärd karakter och fullkomligt utan idher. Berg är en obildad seminarist, som vill göra karrier och nu spelar röd demagog. Ilan är utan alla kunskaper och spekulerar kanske just derföre på att en gång i tiden blifva minister. Slutsumman är, att vår tysk icke ser någon utväg ur den dy, i hvilken Danmarks oftentliga lit har fastnat om ej en väldig ande af Bismarcks skrot och korn uppstår, för att med en kraftfull stöt gifva dei en lyckligare vändning. (Forts.)