Göteborgsposten – 28 augusti 1873, sida 1

obtuvno. DCTUNn 10(90. II. Med den nyare dansk-norska literaturen sysselsätter sig sörf. en stor del af boken igenom. Han säger, att hos de flesta af den samtida nordiska literaturens produktioner visar sig en inre frändskap i afseende på innehållet och behandlingssättet?. Man har derföre talat om en nordisk skola äfven inom detta område, ehuru man icke vid detta ord får fästa en så maskerad betydelse, som då fråga är om den ungtyska skolan, hvilken grasserade i Tyskland under den närmaste tiden efter julirevolutionen. Det utmärkande för de senaste danske författarne är, att de nästan uteslutande behandla nationella ämnen. Det är anmärkningsvärdt, tillägger förf., att detta alltid har varit fallet, så ofta Danmarks poetiska literatur på det ena eller andra fältet hunnit någon större blomstring. Och med ovanlig fördomsfrihet erkännes, att man med skäl kan påstå, att inverkan af tyska mönster på den danska literaturen vid slutet af det förra och början af det nittonde århundradet onarare har ländt till skada än nytta. Detta påvisas närmare genom exempel, hemtade från Baggesen, Ingemann och Oehlenschläger. Ett annat drag hos de samtida nordiska skriftställarne är en energisk sträfvan efter ett öfvervägande realistiskt framställningssätt. Blichers jutska bondhistorier tillkommo mer än ett årtionde före Auerbachs arbeten i en likartad genre, och här kan alltså icke blifva fråga om tyskt inflytande. Goldschmidt sättes af den tyske kritikern främst af Danmarks nu lefvande prosaskriftställare, ehuru han hos honom klandrar en ofta framlysande benägenhet för bizarra påhitt. Vi finna något liknande i Sverige hos en författare, som visserligen icke på långt när har Goldschmidts originalitet, men af lätt insedda skäl åtnjuter en icke obetydlig popularitet, åtminstone hos lånbibliotekons afnämaro eller, rättare sagdt, afnämerskor. Vår tysk känner ej till det nya snille, som någon tid har förmörkat vår literära horizont och kallar sig Claude Görard. Annars kunde dennes Åpsykologiska gåtor erbjuda vissa jemförelsepunkter med Goldschmidts underligheter, ehuru vi medgifva, att den celebra pseudonymen har mera likhet med miss Braddon eller Ponson du Terrail. Det sjunde kapitlet egnas åt on karakteristik af den nyare danska kritiken. Ileiberg kallar hr Strodtmann en stor man, som i inre jemnvigt, oförvillad förståndsklarhet och ötverlägset olympiskt lugn kan anses för Goethes själafrände, ehuru han visserligen i genialisk ursprunglighet stod vida efter denne. Såsom polemiker jemföres Heiberg med Voltaire och i allmänhet betraktas hans kritik såsom en reaktion at det adertonde århundradets förståndsriktning emot den romantiska tormlösheten och sliskiga känslosamheten. I filosofiskt hänseende erhåller Heiberg: lika mycket beröm. Ilegel har, om man möjligen undantager Guns, knappast en gång i Tyskland funnit en insigtsfullare och trognare uttolkare; män sådana som Michelet, Hotho etc. stå vida efter Heiberg. Till utseendet var han en dilettant i vetenskapen; men i verkligheten dolde sig under hans eleganta, franskt klara