Göteborgsposten – 26 augusti 1873, sida 2

Flera franska tidningar säga, att planen om en sammanslutning mellan de legitimistiska och orlåöanistiska partierna skall ha strandat, i det att grefven af Chambord icke kunnat förmås att ingå på några verkliga eftergifter rörande farfrågan. Det är väl emot dessa uppgifter, som den i -Assemble Nationale befintliga officiösa vederläggningen är riktad, i det den framhåller, att uppgörelse ej träffats om någonting annat än om pretendenturen. Bladet tillägger, att det är otvifvelaktigt, att monarkisterna med hvarje dag göra framsteg. Det är naturligtvis omöjligt att kunna följa nära det pågående intrigspelet, hvilket drifves på djupet och ej trängt upp till ytan. Men vissa tecken kan man dock spåra. Högra centerns sträfvanden ha som bekant under sista tiden gått ut på att vinna venstra centern (Thiers parti), iaypnerhet derför att det måste vara högern klart, att bonapartisterna skola i det afgörande ögonblicket svika, och det vill nästan synas som att dessa sträfvanden haft en viss framgång. Redan för längre tid sedan har Casimir Perier skilt sig från venstra centern för att närma sig regeringen, och nu har Journal des Debats lemnat venstern, emedan den efter Thiers fall icke velat ingå på konservativa ider. Denna hållning har möjligen föranledts af den passiva roll, Thiers efter systemskiftet d. 24 maj har spelat; de förhoppningar, man hyste till den gamle statsmannen, att han skulle ställa sig i spetsen för ett starkt republikanskt parti, för att motväga monarkisterna, har icke gått i fullbordan. Gambettas försök till närmande till Thiers ha visat sig fruktlösa, och det vacklande, som redan en längre tid visat sig i venstra centerns leder, tyckes nu ha ledt till en fullständig frontförändring. : Om Messager de Paris har rätt i sitt påstående, att Journal des Dbats omkastning betyder, att 40 medlemmar af venstra centern skola öfvergå till det monarkiska lägret, så måste republikens sak anses förlorad i nationalförsamlingen, såframt icke grefven af Chambord sjelf förstör sitt eget spel genom alltför envist fasthållande vid vissa af sina idger. Ty all tanka på en fusion mellan orlöanister och legitimister måste tillbakavisas, om icke tricoloren förblifver franska armåns fana och konungadömet förblir konstitutionelt.