Göteborgsposten – 26 augusti 1873, sida 1

uttrycken af sin beundran egnar han åt Carl Bloch. Han jemför honom i afseende på kompositionen med Rafael, i den omsorgsfulla behandlingen af detaljerna med Teniers. Å valet af ämnen ådalägger Bloch en så förvånande mångsidighet, att jag i början hade svårt att afgöra, på hvilket område som han är mest framstående. Taflan vJesus uppväcker Jairi dotter förklarar han för en af de yppersta religiösa bilder, som blifvit målade i nyare tider. Såsom ett bevis på målarens förvillande naturtrohet berättar han om sin förundran vid ett besök i Blochs atelier deröfver, att ingen öppnade vid hans knackning på dörren, ehuru, säger han, Jjag genom nyckelhålet tydligen såg en gammal gråhårig man, som lutade sig emot en 8tol. Aha, tänkte jag, en modell, som tar konstnärn i anspråk — då törs jag icke störaNär jag återkom dagen derpå, såg jag vid inträdet i ateliern till min förvåning gubben bakom stolen i alldeles samma ställning — det var en figur ur den nyligen fullbordade historiska taflan: Konung Kristian II såsom fånge på slottet Sönderborg. Såsom atslutning till sin entusiastiska och utförliga skildring af Blochs arbeten yttrar förf. följande vackra ord: Det är sannerligen att beklaga, att sådana mästerverk af första rangen hittills icke hafva blifvit bekanta utom Danmark. Carl Blochs skapelser ega, såsom alla verkligen storartade konstalster, en universell betydelse, och vi hoppas att snart få se de förnämsta al dem äfven på tyska tatvelutställningar, der otvifvelaktigt samma välförtjenta utmärkelse gom i hemlandet skall komma dem till del. Må folken tvista och strida om sina politiska rättigheter — dessa strider böra icke beröfva oss njutningen af konstens mästerstycken, och konstnärerna sjelfva borde icke glömma, att de uppfylla en patriotisk pligt, då de efter förmåga bemöda sig att göra utlandet bekant med deras arbeten och derigenom öka sitt fäderneslands ära och anseende äfven ibland främmande folk. (Forts.)