Göteborgsposten – 22 augusti 1873, sida 1

Hon tog ut fönstret och undersökte de fästen, som sammanhöllo fönsterluckorna — hasp och hänglås. Hon hade nästan skurit ut trät rundtomkring haspen, och femton minuters ytterligare arbete skulle vara tillräckligt för att sätta henne i stånd att öppna de tunga fönsterluckorna. Hon började beslutsamt arbetet, men femton minuter hade aldrig förefallit henne så långa och aldrig hade hon arbetat med så stor ängslan under en dylik kort tidrymd. Hon upphörde ofta för att lyssna. Den slöa knifven vägrade ofta att tränga genom trät; men flickans beslut vacklade ej och omsider hade hon lyckligt och väl fullbordat sitt arbete. Haspen och hänglåsen hängde lösa ner på den ena af fönsterluckorna, och det fordrades blott en lätt tryckning mot luckorna för att få dem isär. Hon sköt upp dem och lutade sig ut genom fönstret samt såg ner mot marken och upp mot himlen. Huru herrligt stjernorna glänste, huru uppfriskande luften kändes! De skadliga dunster, som uppstego ur träsket, ?) Forts fr. N:o 192.