är en mycket älskvärd man och som gaf mig fullständiga upplysningar om mrs Darrel Moer. Alla liqvider, som skett för den olyckliga damens underhåll, ha kommit genom betjenten Bing, den ende person dr Parfitt kännt till i sammanhang med henne. Darrel Moer har grymt förorättat henne, men hon skall bli hämnad, sade grefvinnan i låg allvarlig ton. Men nog om detta, sir Hugh. Vi skola tala om de lefvande hellre än om de döda. Jag telegraferede i går till det bolag, som eger Argonaut, och frågade när man väntar denna ångbåt. Den väntas återkomma nästa tisdag. Jag ber er nu skrifva till kapten Glint och underrätta honom om hans dotters försvinnande samt bedja honom komma till London så fort som möjligt. — Jag skall göra detta, svarade sir Hugh, ehuru jag tviflar på, att kaptenen förmår uträtta mer än vi redan gjort. — Ha vi väl gjort allt, hvad vi kunnat göra? frågade lady Rothsmere med ett uttryck af änvgsligt tvifvel i sin röst. Sir Hugh, jag börjar frukta, att det varit en falsk grannlagenhet, som afhållit oss ifrån att göra denna sak bekant för lord Waldemar. Vi borde ha sagt honom, att vi misstänkte hans nevö för att vara inblandad i Honors försvinnande. — Men, bästa grefvinna, vi kunna ej bevisa, att Moer verkligen är inblandad deri. Det finnes andra möjligheter, ej mindre fruktansvärda. Lord Waldemar är en präktig gammal man, men fast och oböjlig som en klippa.