Göteborgsposten – 18 augusti 1873, sida 2

egnar aaken en ledande artikel. hvilken förklarar planens utförande ingalunda böra till omöjligheterna, ehuru det skall erfordras stor skicklighet hos legitimisternas ledare för att kunna drifva saken fram mellan de många hotande skären. En särskild, väl underrättad fransk korresp. skrifver till det stora bladet: Nationalförsamlingen råder oinskränkt öfver landets öde. Huru häftigt man än må bestrida detta påstående, har det likväl för sig bekräftelsen af en fait accompli samt den franska nationens natur och organisation. Ja, franska nationalförsamlingen kan, när bon vill, gifva Frankrike kejsardömet, bourbonernas monarki eller republiken. Protester skola resas i oppositionstidningarne af dessa politiska föreningar, några partiledare skola söka att revoltera landet; några mer eller mindre fanatiska stadsoroligheter skola bryta ut, men den loyale soldat, som för befälet öfver bären, skall endast behöfva att kasta en blick derpå med svärdet i högra handen och lagen i den venstra och lugnet skall återställas, upproret skall upphöra, och den nya regeringen skall börja att, lik dem som föregå henne, gräfva en fåra eller en graf, alltefter bennes principer eller förmåga att lefva eller dö. Församlingen skall således skapa en regering. Men hvilken? Här reser sig den hemlighetsfulle sfinx, som så länge gäckat all tydning, återigen inför deras ögon, hvilka uttorska horisonten. Men i närvarande stund är frågan förenklad, och församlingen har endast tvenne lösningar framför sig. Imperialisterna, 28 eller 30 till antalet, bilda ej ett parti utan en tillökning till något annat der. Det är säkert, att om församlingen begagnar sig af den makt, omständigheterna lagt i hennes bänder, så är det icke kejsardömet hon skall upprätta, och huru verksamma eller inflytelserika de 30 bonapartisterna än må vara i församlingen, är det dock icke treligt, att de skola lyckas samla en majoritet till förmån för den id som de representera eller ens att de skola lyckas erhålla en förklaring, att församlingen skall, innan hon skrider till det definitiva danandet af en regering, tillspörja landet genom ett plebiscit, hvad dees mening är om den regeringsform som bör adopteras. Det är derför uteslutande mellan republikens eller monarkiens utropande som församlingen har att träffa sitt val. Men de bonapartiske deputerade skola då lemna den konservativa gruppen för att genom alla möjliga medel hindra monarkiens utropande. I första rummet skola de söka att framkalla en blandad kombination — d. v. 8. förlängning at marskalk-presidentens fullmakt, hvilken lemnar dörren öppen för alla medtäflare och hvars namn, göre hvad man vill, städse skall i bondens, borgarens och arbetarens ögon beteckna kejsardömet. Om denna plan icke lyckas, skola kejsardömets anhängare rösta för republiken i förening med hela venstern, ty i detta land kan kejsardömet endast efterträda en republik och en fallande monarki endast lemna rum för en republik. Vi måste derför i den nuvarande församlingens elementer söka lösningen af frågan om regeringsformen. Om bonapartisterna skilja sig från de monarkiska deputerade, skola dessa sakna 70 röster för monarkiens utropande, och i så fall skulle venstra centern inbjudas att lemna dessa röster. Skall venstra centern vilja medverka till utropandet af en monarki? Vi ha skäl att tvifla derpå, ty venstra centern truktar lösningen. Den skulle heldre rösta för en förlängning af marskalkens fullmakt, och i så fall skulle Frankrikes regeringsform senare bestämmas. Nästa församling skulle bli mindre absolut radikal, än om denna provisoriska lösning icke antogs, och vid det nya uppskofvets slut skulle irågan endast vara mellan kejsardömet och republiken. Det är ett kritiskt ögonblick för monarkien i Frankrike. Så vidt menskligt dömas kan, är den nuvarande församlingen den sista, som skall innehålla ett tillräckligt antal monarkiska elemerter för att kunna hoppas bilda en majoritet genom erhållande af blott några få röster till, och om församlingen än upplöses, utan att monarkien grundats, skall Frankrike endast ha att välja mellan en ceesarisk demokrati och en jacobivsk demokrati. Patrie, bonapartistbladet, säger dock, att rojalisterna skulle, om de ville genast efter ferierna utropa monarkien, kunna räkna på 380 röster. Detta skulle vara en, om ock ringa majoritet. Ewile de Girardin har gjort en ny betecknande omsadling. Han har stält sig på den nuvarande regeringens sida. Af de till domare öfver Bazaine utsedde militärer skola fyra vara för sällandet och tre för friandet. Häraf skall således föl!ja ett moraliskt fällande, hvilket skall tillfredsställa allmänheten, men i sjelfva verket ett frikännande, ty fem röster af sju äro nödiga för fällandet. Om Rocheforts undersökande af läkarne skrifves, att den egde rum på ön R, i stället för på en kanonbåt, såsom fallet vanligen är. Då Rochefort uppropats, framträdde ban lugnt och helsade utan ett ord på kommissionen. Hans ansigte var dock blekt. Ordf. d:r Jos sie närmade sig honom och frågade: Har ni något skäl för att icke resa: — Jag känner mig sjuk. — -Hvar och huru? — SmärLr .2.3 mim att nätta