Göteborgsposten – 15 augusti 1873, sida 1

Sorgliga händelser hafva aflägsnat de skandinaviska och de tyska stammarnes bjertan från hvarandra. Deras önskningar hafva gålt skilda riktningar. Tyskarne hafva misskäm svenskarnes och norrmännens sympatier för våra bröder, som kämpade kring Dannevirka och Dybböl, och vi kunde ej deltaga i våra fränders jubel, då de slogo till marken en fiende, som med rätt eller orätt framstod för oss såsom förfäktare af intressen, gemensamma för hela Skandinavien. Måhända skall en närmare bekantskap lära oss att förstå hvarandra bättre. Våra dagars Tyskland liknar föga det, som beherrskades af Metternichs iljusskygga statskonst. I stället för det forna enväldet har trädt ett friskt statslit i friare former. De romantiska drömmerierna, det kälkborgerliga småstatsväsendet, skråtvånget och den dimmiga kammarfilosofien, allt detta, som förr syntes oss karakteristiskt för det tyska lynnet, har gifvit rum för ett strätsamt arbete att uppbygga en stark enhetsstat på frihetens och den moderna bildningens grundvalar. Kanske finnas också mångenstädes i Tyskland fördomar om oss, hvilka skulle skingras, om ej våra förhållanden i följd af sakens natur voro mindre kända i utlandet. Vi tära icke uteslutande på våra stora minnen för att trösta oss ötver en förminskad maktställning. Ännu mindre drömma vi om att spela en roll på de gamla slagfälten, der våra krafter föga skulle motsvara de stolta anspråken. Vi hafva funnit, att vi hafva tillräckligt att uträtta inom det område vi ega. De förenade rikenas konung råder ötver landsträckor, som i vidd kunna mäta sig med det tyska kejsardömet. Men huru olika äro ej de båda väldena i alla afseende? I södern ligger stad vid stad, och en nordbo kan knappast tänka sig, huru landet skulle kunna nära flera innebyggare än de millioner, som redan finnas och fylla sin herrskares otaliga härskaror. Men den främling, som tärdas på våra jernvägar, reser timtals genom trakter, der menniskoboningarne stå enstaka och den odlade jorden oupphörligt afbrytes af skog och beteshagar. Städerna äro tunnsädda, och endast några få gå i folkmängd upp emot de medelstora på kontinenten. Men just derföre är här bättre utrymme för arbetet, och ifrigare än fordom vinnlägga ;vi oss om att framdraga de dolda skatterna ur jorden, på det att våra efterkommande må bebo ett rikare och ett mäktigare land. Derföre är det nutida Sverige, som i fredlig och idog verksamhet bidar sin tid, framför allt angeläget om freden. Vi vilja stå i så godt förbällande som möjligt till våra grannar, och det är icke tvifvel underkastadt, att tiden skall undarödja älven de moln, som lägrat sig emellan oss och stamförvandterna söder om Östersjön. För närvarande är den nordslesvigska frägans oafgjorda ställning den enda anledningen till tortfarande misstämning. Men ju mera skandinaver och tyskar lära känna hvarandra genom vänskapligt umgänge, dess snarare blifva de i stånd att slita inbördes tvister genom ömsesidigt tillmötesgående. Ur denna synpunkt är äfven ett närmande emellan furstefamiljerna ett beaktansvärdt tidens tecken. Måtte den stund icke vara aflägsen, då intet bud af politisk grannlagenhet behöfver hindra Tysklands kronprins att gästa äfven den tredje skandinaviska hufvudstaden! Då det förflutna icke längre sträcker sina söndrande verkningar in i det närvarande, skola båda folken inse, att den lyktade striden ej endast har varit till ondo. Krafterna hafva blifvit stålsatta å båda sidor, hvardera folkgrenen at den germaniska stammen har återfunnit sig sjelf under de slesvigska krigen. Derigenom påskyndas det tyska enhetssträfvandets framgång, derigenom väcktes till nytt lif den skandinaviska gemensamhetstanken, som i flera riktningar väntar på sin uppfyllelse i framtiden.