Göteborgsposten – 12 augusti 1873, sida 2

Fran Utlandet. Deno 7 d:s har den bekanta franske statsmannan Odilon Barrot 22:14 på vitt landtställe i Bougival, 82 år gammal. Vid 19 års ålder var ban redan advokat vid cassationsrätten, hvilken plats han lemnade under de s. k. hundrade dagarne, då Napoleon I kommit tillbaka från Elba, och efter restaurationen inträdde han i oppositionens leder och blef snart en af det liberala partiets ifrigaste förkämpar. Det var dock först under och efter julirevolutionen år 1830, som han började spela en verkligt framstående roll. Först seinepresekt, senare medlem af dep. kammaren, drömde han om ett konstitutionelt konungadöme med republikanska institutioner, men på grund af förhållandena blef han efter hand, fastän orlanist itrån början, drifven öfver i oppositionens leder, der han snart glänste bland de främste talarne. Barrot, som bekämpade ministeren Guizot och i sjelfva verket ingenting högre önskade än att få stödja dynastien, ger år 1847 signalen till agitationen och tog liflig delide 8. k. reformbanketterna, hvilka ledde till Ludvig Filips fall. Senare blef han justitieminister (d. 20 dec. 1848) i Ludvig Napoleons första minister och uppträdde såsom sådan mycket skarpt mot församlingsoch pressfriheten. Under kejsardömet bidrog han såsom medlem af lagstiftande församlingen icke litet till att stärka den napoleonska dynastien, ehuru lika mycket emot sin vilja som då han arbetade på den orlanska dynastiens undergång. Efter det andra kejsardömets fall blef han d. 22 juli 1872 utnämnd af Thiers, hans gamle vän, till v. president i statsrådet, hvilken post han ännu vid sin död beklädde. Odilon Barrots namn tillhör dock mest bistorien genom de ofvannämnda reformbanketterna, hvilka drefvo till 1848 års märkliga revolution och på den tiden var det namnet i hvar mans mun. Nu hade Barrot vid sin död öfverlefvat sig sjelf. Det var blott ett namn.