Göteborgsposten – 11 augusti 1873, sida 1

— Det ar till och med värre än ni tänker. Spanare ha i flera veckor sökt efter flickan. Om de skulle fiona henne, vore det förbi med oss. — Moer, denna flicka måste dö! — Ja, sade Moer, hon måste dö! — Hvar är hon? — Jag kan ej säga er det. Hon är i säkert förvar. Jag skall vara tillstädes vid hennes — bortskaffande. Det är bäst, att ni ej får se henne. Hon skall dö — var sär ker om det. — Ni ämnar väl ej spela falskt spel med mig? Kom ihåg, att nigär i min makt! — Ja. Tror ni väl, att jag kan glömma det? — Och ni skall döda henne? Moer vände sina mörkbruna ögon rakt mot Grimrod. Det låg en mordisk glans i dem, som tillfredsställde förvaltaren. — Jag ser, att ni menar allvar, sade han. Moer skrattade hest. — Jag är insnärjd i en mans garn, som är slugare än jag, sade han, och allt hvad jag kan göra är att draga så stor fördel som möjligt af en från början dålig spekulation. Jag älskade den andra flickan — hon trodde sig vara min hustru. Jag kunde ha varit öfver henne. Man skulle kunna anse det här vara en vedergällning. Tregaron älskar henne äfven och vill gifta sig med henne. — Huru! är det miss Glint, som var på besök hos lady Thexter och som mylord beundrade så mycket?