åtföljda af kommissionen och en af bröderna Spottorno, i land, der de mottogos med stort jubel. Preussiske konsuln stannade qvar ombord på fregatad att senare med sin familj begifva sig till adrid. Tillståndet i Spanien är för öfrigt så oredigt och, enligt våra begrepp, så besatt som möjligt. Ingen vill erkänna den andres myndighet, och i detta sjelfsvåldets kaos bekriga de lössläppta oordningselementen hvarandra med allt större förvildning. Det arma folket, eller rättare den del af befolkningen, som ännu eger något qver, utplundras. Ingen vill arbeta, hvilket ju icke heller ör besynnerligt, då ingen vet, om han kan få njuta irukten af sitt arbete. Alldenstund republikanerna vid sitt tillträde till regeringsmakten i Madrid skyndade med att upplösa armån och beväpna tolket för att sålunda göra sig försäkrade om att inga monarkiska militärresningar skulle följa, hvilka kunde störa republikens herlighet, beröfvade de äfven ordningens vänner det yppersta stödet. Följden har ock visat sig deri, att den råa massan är den, som i en stor del af landet stiftar lag och herskar. Den råa massan, då den ej lävgre återhålles af några band utan han fritt hängifver sig åt sina lidelser, är djurisk och vild till ytterlighet. Och till hvilka excesser de kunna hängifva sig, känna vi alla. Så ha de nu senast i Sevilla upprepat Pariserkommunens vandalliska dåd. Då de ej längre kunde göra motstånd mot regeringstrupperna, satte de neml. eld på de offentliga byggnaderna — flere at dem räknas bland arkitektoniska skönheter — med petroleum och plundrade hänsynslöst husen vid flera gator. I Valencia ingicks, som bekant, efter en blodig strid vapenhvila mellan regeringstrupperna under Martinos Campos och de upproriske. Medan detta stillestånd varade, pågingo underhandlingar om, att de senare skulle uppgifva staden. Under en af öfverläggningarne öfverfölls generalen törrädiskt från ett bakhåll och flera personer i hans svit dödades. Detta är drag så låga, att den bildade verlden ock måste enstämmigt uttala sin ateky öfver dessa republikanska excesser. Det sällsammaste draget i den spanska anarkien är likväl, att de upproriske, att internationalisterna äro herrar öfver den vigtigaste delen af Spaniens flotta och att den röda flaggan nu svajar från pansarfartygens masttoppar. Murcias president Contreras söker att med dessa krigsskepp uträtta det mesta möjliga. Hans angrepp på Almeria blef tillbakaslaget, men han sköt likväl tyske konsulns hus derstädes i brand. Ja, han har bemannat sin fregatt Numancia med 100 galerslafvar, sedan det ordinarie manskapet på krigsfartygen mer och mer deserterat. Och för att understödja upproret i Valencia har han ditsändt ett par krigsskepp, hvilka skola beskjuta de belägrande regeringstrupperna. I Lissabon vill man veta, att en spansk fregatt Villa de Madrid förenat sig med de upproriske i Cadix och börjat skjuta på den at regeringstrupperna innehafda arsenalen deretädes. En britisk fregatt och en portugisisk korvett befunno sig i viken. Det är under dessa förhållanden helt naturligt, att makterna börja röra på sig. Tyskland och England ha redan förstärkt sina observationsfartyg på spanska kusten; franska regeringen låter nu ditsända ytterligare tre korvetter och har utfärdat befallning till Medelbafsflottan att hålla sig i beredskap att löpa ut. Hvad carlisterna i norr beträffar, så synas de nu skola åter uppträda offensivt. Ilittills saknande vapen och penningar, synas de nu ha erhållit af de förra en betydande del. Enligt egna uppgifter skola de sista tu veckorna ha beväpnat c:a 17,000 man; och ett lån om 100 mill. realer har afslutats i London, hvilket likväl icke träder i kraft förr, än carlisterna bemäktigat sig Bilbao, dit de äfven synes draga sig med allt större styrka. Den omständigheten, att franska och engelska krigsskepp särskilt lagt sig på Bilbaos redd, angifver äfven, att man väntar allvarligare händelsers inträffande derstädes, Allt i Spanien visar emellertid, att sillståndet derstädes ej är längre hållbert; och makterna äro synbarligenhhugade att understödja hvilken ordningens återställaro som helst. Men hvem skall det vara? Hvad Spanien nu behöfver är — en man! utbrister med med rätta Times. Från Frankrike skrifves, att tyska trupperna, innan de utrymde Belfort, uppbrände