Göteborgsposten – 31 juli 1873, sida 2

AElauvD. från Utlandet. Af de underrättelser från Spanien, som telegrafen nu dagligen meddelar, framgår, att fruktansvärda strider rasa, och regeringen sypes ännu icke hafva vunnit någon egentlig seger. Hvad carlisterna beträffar, tyckas de förehafva någon koncentreringsrörelse; det är för ögonblicket tyst på den kanten, och man erfar endast, att de alltjemt erhålla nya och stora vapensändningar sjöledes ifrån. För öfrigt bekräftar det sig, att deras högra flygel, under Don Carlos, hvilken i det närmaste kringränt Bilbao samt afstängt denna stad från beröring med den yttre verlden, dragit sig tillbaka. I Bilbao fortsatte man dock sina försvarsåtgärder, emedan man på goda skäl väntar ett nytt och plötsligt angrepp. Åfven carlisternas center, hvilken i små afdelningar eller rättare friskaror om 100 till 200 man gått öfver Ebrofloden, har icke kunnat hålla sig der; utan ha dessa skaror åter försvunnit. På venstra flygeln fortsätter öfverbefälhafvaren Don Alfonso med Saballs till stabschef sin återgående rörelse upp mot Berga, kanske Puycerda, hvilken betästade plats carlisterna synas angelägna om att kunna bemäktiga sig. Hvad åter angår Intransigenterna och Internationalisterna, tvenne kommunistiska färgskiftningar, hvilka icke böra i allt förvexlas eller sammanblandas, så sakna vi andra egentliga underrättelser än dem från Madrid, och de äro naturligtvis färglagda i Madriderregeringens intresse. Salmeron är i det fallet icke mera nogräknad än sina föregångare. Såsom faktiskt synes dock qvarstå, att kommunisterna ännu herska i Carthagena, Sevilla, Granada, Malaga, Cadix och Valencia. Sevilla är visserligen blokeradt af regeringsgeneralen Pavia, men staden hade icke vid sista underrättelsernas afgång ännu gifvit sig. I Valencia bar som bekant förts en ursinnig kamp mellan kommunister och regeringstrupper, hvilka senare gjorde så stora förluster att de måste inställa striden. Någon notis om eldens återupptagande föreligger icke. Till Granada ha afgått trupper, men någon sammanstötning har der ännu icke skett. Äfven i Cadix ha blodiga strider levererats mellan trupperna och kommunisterna. Här synas de senare hafva öfvertaget och gå anfallsvis till väga. Åtminstone uppgifver ett telegram, att de angripit det af trupperna innehafda fästet San Fernando, hvilket ligger på en ö vester om staden, men blifvit tillbakaslagna. I Malaga har oenighet uppstått mellan de upprorisko sjelfve, hvilka der bestämdt delat sig i de båda färgskiftningarne Intransigentes och Internationalister. De förra synas hafva segrat, i det den af Pi y Margall der till guvernör utnämnde Francisco Solier tuktat motståndaren, den beryktade Eduardo Carvajal. Genom denna oenighet skall regeringen här ha lättare att vinna framsteg. Äfven i Carthagena tyckes oenighet vara utbruten mellan de upproriske. Iatransigentchefen Contreras vill neml. regera ensam och har afsatt internationalistrådet eller juntan, hvars sammansättning vi förut meddelat. Internationalisterna ha svarat med att hålla Contreras tast, då han häromdagen ville lemna staden, för att i spetsen för en del trupper utbreda upproret. Enligt ett telegram till oss ha tvenne at insurgenternas örlogsskepp lupit ut med sin röda flagga på toppen för att sprida rörelsen till Almeria och understödja internationalisterna i Malaga. Alldenstund de båda tyska fregatterna Friedrich Carl och Elisabeth samt engelska och franska örlogsfartyg fortfarande ligga utanför staden, skall det bli af intresse att erfara, om de fått passera oanmärkta. På grund af kommendör Werners officiela desavouering från Berlin, ha de tyska fregatterna helt visst denna gång förhållit sig stilla. En vigtig . omständighet, som talar till förmån för regeringens sak är, att den del af befolkningen, som tyranniseras af Internationale, nu omsider börjar att röra på sig och sätta sig till motvärn. Eftersom myndigheterna icke kunna skydda dessa innevånare, skaffa de senare sig sjelfve rätt, och näfrätten användes derför också af ordningspartiet. In