Göteborgsposten – 31 juli 1873, sida 1

— Konungens blifvande besök på högfjällen. — Festligheterna här i staden. — Den preussiska kronprinsens besök. — Den nya statsministern i Norge. — Stort handtverkaremöte i Drammen. — Patent. — Kyrkomöte och skyttefest här i staden. — Hr Björnson skall resa till utlandet. Kristiania den 6 juli. Kungens resa till vårt lands af ingen kunglig person på 240 år besökta nordligaste trakter och kröningshögtidligheterna äro nu snart endast minnen. Den här allmänna meningen om båda är, att de hafva stärkt konungamaktens anseende och till densammas fördel bibragt folket en stämning, som på några veckor har tillintetgjort Jaabwks och våra folkagitatorers mångåriga arbete i motsatt rigtning. Konungen har sålunda fullkomligt uppnått det syfte, han vid flera tillfällen angifvit men aldrig vackrare än i Tromsö. Jag har icke sett dessa ord återgifna i någon svensk tidaing. Jag tillåter mig derföre att citera dem: -Jag är kommen till dessa trakter för att med egna ögon se och med egna öron höra; dock icke allenast för att tillfredsställa dessa personliga önskningar utan äfven för att ännu fastare knyta det band som förenar mig med eder. Det går mägtiga strömningar genom nutiden, strömningar som må betecknas som vårfloder, men som lätt gå öfver till öfversvämningar som rifva jord och träd och allt med sig. Skådar jag ut öfver länderna, så mötes jag af sorgliga syner af brustna band och upplösta förbindelser, men ser jag hän till de skandinaviska rikena, så möter mig en ljusare tafla: fred och frihet, förtroende mellan konung och folk, denna ömsesidiga känsla är det säkraste värn emot upplösande elementer. Att knyta detta band fastare, derför är jag kommen — — —. Ingen väckte större uppseende i Throndhjem, berättas det, än oppositionskämpen Sverdrup, som alla frågade efter och ville se. Om de svenska riksdagsmännen och de norska stortingsmännen gjorde man den anmärkningen, att nästan alla de förstnämde voro dekorerade men ingen af de norska. Men efter kröningsmiddagen kunde man hafva den glädjen att se dem alla med ordensband, ty kort förut hade de samtlige af kungens hand mottagit en kröningsmedalj af guld att bära om halsen i S:t Olafsordena kommendörsband. Alla buro den också med undantag af Sverdrup, som i en korrespondens från Throndhjem påstås hafva sändt tillbaka medaljen till H. M. (Detta är väl dock föga troligt, om han också icke ville bära den). Man var nyfiken att erfara, huru Sverdrup såsom ordförande för stortingsdeputationen skulle helsa majestäterna. Detta skedde i så allmänna floskler, att de icke förtjena att omtalas, förmodligen voro de på förhand dikterade af hans kolleger. Icke mindre nyfiken var man att få höra republikanen Sverdrups tal till kungen vid middagen för den svenska riksdagsdeputationen. Detta innehöll dock endast töljande korta och krattiga ord: Mina herrar! Efter gammal nordisk sed vilja vi vid detta festtillfälle ihågkomma landets styresman, berömlige företrädares arftagare, folkets ledare på dess väg till rikare, skönare och ljusare tillstånd, den förste i farans stund, den förste i fredens dåd. Jag utbringar en skål för H. M:t konung Oskar II. Lefve konungen! Jag hör, att många fästat sig vid, att Sverdrup på denna officiella resa till kröningen mottagit inbjudning till och deltagit i ett bondevänsmöte i någon landsbygd och dervid äfven närvarit vid en politisk festmiddag. Tiden för sådana demokratiska demonstrationer synes också temligen illa vald. Kungens resa genom landet var ett verkligt triumftåg. Han har blifvit landets populäraste man. Resan får i professoren i lappska vid universitetet, Friis, som följde konungen öfverallt och med sin fotografiapparat dagligen upptog vyer och situationer, en skicklig historieskrifvare. Konungen har nemligen anmodat prot. Friis, hvars klassiska arbeten om Finnmarken och lappförhållandena icke lära falla ur minnet, att utgifva en berättelse om hela denna fird. Slutet på festligheterna blir här i staden, som nu bereder sig på att mottaga majestäterna på ett värdigt sätt vid deras hitkomst om torsdag. Konungen gör en vacker resa från Throndhjem genom våra skogrikaste trakter i Österdalen, hvars höga fjell isynnerhet äro berömda för sin skönhet och derföre myc ket besökas af turister. Flera af dessa hafve der anlagt sjellhyddor, och några gentlemer här ifrån staden hafva inbjudit H. M:t at Jiataga att nar dagar Yia ANMAAAAAA. oAm DD mm — — rr bil Fr AM vv Pb RR Ne 7 2 ol