Göteborgsposten – 26 juli 1873, sida 1

af sängpartiet erbjöd istället så mycket vackert och förtjenstfullt att vi derigenom till en del höllos skadeslösa för det bristande i förstnämnda bänseendet. M:ll Manschinger var synbarligen ovanligt väl disponerad och hade dessutom i Leonoras af kompositören briljant utstyrda parti förträffligt tillfälle att visa sig från sin fördelaktigaste sida. Den verkningsfulla arian med förutgående recitativ i början af andra akten förskaffade sålunda den utmärkta konstnärinnan en formlig ovation, i det hon under stormande applåder framkallades för öppen ridå och erhöll blomsterbuketter, en hyllning som med afseende på det i alla detaljer mästerliga utförandet var fullkomligt berättigad. Tillagga vi slutligen att hrr Freny och Witt som banditerna Malvolio och Barbarino voro ett par i maskering, spel och sång så förträffligt genomförda typer, som vi någonsin erinra oss ha sett så kan det lätt förstås att föreställningen i dess helhet måste vara fullt egnad att ouppbörligt hålla allmänhetens intresse uppe. ; Ett särdeles värdefullt bidrag till den njutningsrika aftonen voro till sist de af hr Behrens emellan 2:a och 3:dje akterna föredragna romanserna, om hvilkas utförande vi kunna inskränka oss till att konstatera att det var af öfverväldigande verkan och belönades med allmänhetens mest hänförda bifallsyttringar. De anmärkningar, som i föregående krönikan framställdes rörande nödvändigheten af vissa försigtighetomåtts vidtagande i sribassinerna, ha ledt till önskvärdt resultat, i det Drätselkammaren redan låtit af hr C.A. Öberg inköpa ett erforderligt antal lifräddningsbojar. Hr Öberg lärer at ivtresse för saken ha åt bassinen vid Klippan skänkt af honom inventerade simdynor att begagnas af de feminina diminutiverna, som plaska omkring i nämnde bassin. Den allmänna törst, som framkallats af den starka värmen, har äfven framkallat några till krönikeskrifvaren ställda, insända uppsatser, hvari det temligen bittert klagas öfver de mousserande vattens beskaffenhet, hvilka tillbandahällas allmänheten framför allt å stadens apotek. Vi föreställa oss emellertid, att såväl hrr apotekare som de enskilda sabrikanterna skola finna sin bästa uträkning i att, som förut, endast släppa ut i rörelsen fullkomligt god vara. Äfven inom vårt eget samhälle har den förflutna veckan erbjudit en liten strike, som dock törsiggått i allsköns tysthet och utan tillstymmelse till buller. De unga männen af saxen, tången och rakknifven intörde nemligen i stadens tidningar en höflig förfrågan till deras hrr principaler huruvida de skulle vara hugade att medgifva dem minskad arbetstid, dervid de framför allt skulle få söndagseftermiddagarne lediga. Principalerna funno biträdenas anspråk billiga och så kunna äfven dessa medborgare på söndagarne få njuta at sitt sorgfria väsen. En spefågel anmärkte vid genomläsandet af den ifrågavarande invokationen till hrr principaler: Här står minskad arbetstid etc. utom lördagarne och om söndagarne för principalens räkning, men det är bestämdt tryckfel, det är nog meningen: för principalens rakning! Från en af våra badorter berättas följande pikanta anekdot: En ung män, som under badtiden visat en urg, vacker, rik och fyndig arftsgerska sin afgjorda hyllning utan att dock ha rönt någon särdeles uppmuntran befann sig aftonen före sin afresa på sin vanliga plats i badhusparken vid sin huldgudinnas sida. Den grymma bar invid sin barm en svällande törnrosknopp och en blygsam resedaqvist. Den betagne kastade en förtjust blick på den improviserade bröstbuketten och utbrast sedan med smäktande stämma: Ack, min tröken, skänk mig en af dessa blommor, hvilken ni behagar ...! — Åh, bevars, ni skall gerna få båda två. Se här har ni rosen och — hon dröjde ett ögonblick och tillade med en retsam betoning af orden — voch res sedan !