Göteborgsposten – 25 juli 1873, sida 1

varit här på besök. Med undantag af kejsarionan Augusta, hvilken man verkligen visade stor uppmärksamhet, hafva de höga gästerna passerat temligen obemärkta genom utställningsgallerierna. Tidningarne hafva visserligen icke underlåtit att strö blommor för dem, men de blommorna hafva stannat i spalterna, midt ibland hundratals andra föremål för dagens uppmärksamhet, och mången har knappt sett dem. Några blad hatva gått så långt i artighet, att de hållit särskilda rapportörer för att skildra allt hvad furetarne företagit sig, och dessa kunskapare hafva med anteckningsböckerna i händerna rusat efter konungen af Belgien, kronprinsarne af England, Tyskland och Danmark, konungen af Wiirtemberg, samt till och med, hvilket dock var förenadt med stora svårigheter, sökt komma i. den ryske czarens grannskap. De hafva med outtröttlig ifver och mycken noggrannhet antecknat timme och minut, då den höge gästen anländt till utställningen, beskritvit hans uniform och hans uppvaktning samt räknat upp namnen på medlemmarne af den senare, naturligtvis icke alldeles utan misstag, stenograferat baron Schwarz ord till den främmande fursten och dennes svar, antingen något sådant förekommit eller icke, följt honom i spåren genom rotundan och hufvudgallerierna, tvärgallerierna, gårdarne och parken samt med diplomatisk noggrannhet återgifvit matsedeln, då fursten behagat intaga frukost på någon af utställningens restaurationer. Allt detta har kostat tidningen ganska mycket, utan ått kanske hutvudredaktören -eller chefen för tidningsbolaget får en enda liten orden, ty furstarne kunna ej komma ihåg allt, samt utan att tidningen derigenom knipit en enda prenumerant mera, ej ens sålt ett enda exemplar utöfver det vanliga antalet — allt således umsonst. Nej, allmänheten har, som sagdt, varit ganska återhållsam i sin förtjusning öfver att få besöka utställningen samtidigt med jordens höge och sunnit mycket annat af större intresse än den furstliga grannlåten. Sultanen har länge låtit herrar reporters vänta, och ännu äro de icke säkra, om han kommer till utställningen eller icke. Sannolikt kommer han ej, i fall man får sätta tro till hvad som berättas från Konstantinopel och hvilket ej låter riktigt godt i afseende på herrekarens fysiska och psykiska sundhet. Deremot hoppas tidningarne snart få egna den egyptiske khediven sin hyllning, men shahen at Persien kommer icke, heter det nu, hvilket dock alldeles ej bevisar, att han icke slutligen infinner sig. Det skulle vara koleran, som afbäller den persiske herrskaren att hedra utställningen med sin närvaro. Är koleran verkligen i Wien? Visserligen hafva kolerasall inträffat, men icke kan man derför säga, att en koleraepidemi herrskar. Om nägra dussin personer hvarje dag insjukna i kolera, är detta sannerligen icke något särdeles oroande i en stad, som med främlingarne nu räknar närmare en million innpevånaro. Det är för öfrigt troligt att kolera alltid finnes i Wien, ty klimatet är allt annat än godt. Till de hastiga temperaturförändringarne, hvilka äro starkare än på något annat ställe i Europa och hvarigenom isynnerhet främlingen utsätter sig för förkylningar, komma saknaden af en vattenledning samt det ofullkomliga skick, i hvilket kloakväsendet befinner sig. Det är visserligen sagdt, att brunnarne i Wien, at hvilka det fiones ett stort antal — nästan en i hvarje gård — skall innehålla godt dricksvatten, men den uppgiften tycks ej alltid hålla streck; och visst är, att det dricksvatten, som finnes att tillgå på utställningsplatsen i Prater är ganska dåligt. Men Wien får om någon tid, dock ingalunda under utställningstiden, i ordning en präktig vattenledning, som kommer att hela tretton tyska mil leda ett friskt bergsvatten till hufvudstaden och på hvilken nedlägges ofantliga kostnader. Huruvida ett bättre kloakväsende också då kommer till stånd, känner jag ej. För närvarande är det så illa stäldt darmed, att trappor och förstugor i husen fyllas ofta af dålig lukt samt att vissa gator äro förpestade af en odräglig stank. Detta är icke så mycket förhållandet i den Inre, tätt bebygda staden, utan mera i förstäderna, trots det större utrymme, som der finnes, och särskildt i Leopoldstadt, som dock under utställningen är så eftersökt. I de stora gatorna i denna stadsdel, såsom Praterstrasse och Taborstrasse, märker man visserligen icke något sådant, men i gator, som gå dessa närmast och för öfrigt äro ganska hyggliga, såsom Novaragasse, Circusgasse, Grosse Mohrengasse m. fl, tyckes det vara mycket illa stäldt med kloakerne eller rättare latringroparne, som befinna sig vanligtvis tätt utan