Göteborgsposten – 24 juli 1873, sida 2

290 50 2 VV 140 11 d11— till Madrid, etter att hafva lomnat det provisoriska befälet öfver nordarmåa till general Sanchez Bregua. Denne har, törskräckt öfver sitt ansvar, anförtrott befälet under samma vilkor till brigadchefen Gardin och följt sin geveral till hufvudstaden. Hans armå af 36,000 man, eller 34 bataljoner på papperet, är i sjelfva verket minskad till en verklig effektiv styrka af 11,000 man som kan hålla fältet. Bataljonerna utgöras endast af 250 till 280 man hvardera, och de måste äfven bevaka de befästade platserna. De 5 kolonuer, som opererade i Navarra äro minskade till tre, om sex bataljoner hvardera. I Guipuzcoa äro två kolonner, den ena under befäl af brigadchesen Lomas, den andra kommenderad af öfverste Cuenca, och den starkaste består af 500 man; i Biscaya äro tre mycket små kolonner, under befäl af general Lagunero. . Eno ny kolonn om 1400 carlister har gått öfver Ebrofloden vid Riaja-Alavesa. Cucala har med sin skara inryckt i Beceite, der han tagit tre månaders skatt, provianterat sitt folk och, utan att möta motstånd, framryckt mot Maestrazgo. Don Carlos har gifvit befallning åt sina anhängare att lemna trafiken på Nordbanan fri mellan Madrid och franska gränsen. En ny skara har visat sig i provinsen Lugo. Deputeraden för Murcia, Salvez, har afgått med 350 man för att understödja intransigentes i Carthagena, hvilka intagit slottet Galera. Ett telegram berättar från Carthagena, att krigsskepp afgått derifrån till Alicante, för att uppvigla denna stad-. Iläraf synes, att krigsskeppon derstades fallit i de upproriskas händer. Den proklamation, som Don Carlos (Carl VIT) utfärdade till sina trupper, då han beträdde Spaniens jord, har denna lydelse: Frivillige! I det jag anropar härarnes Gud och lyder det döende Spaniens röst, uppträder jag ibland eder, säker om edert mod och eder trohet. J hafven endast haft få medel till edert förfogande, men med eder starka tro och edert bjertemod hatven j varit i stånd att utföra bedrifter, hvilka Synas otroliga, och under de försakelser och strapatser, för hvilka j städse vore utsatta, båden j aldrig om något annat än vapen. Mina sträfvanden att skaffa eder vapen ha ej varit fruktlösa. Och nu, då denna pligt är uppfyld, för så vidt det stod i min makt, kommer jag för att uppfylla en pligt, som är vida kärare för mitt bjerta, i det jag från denna dag vill likasom j strida för vårt fädernesland, för vår Gud. Jag vill ej af politiska skäl låta mig öfvertalas att med korslagda armar åse den kamp, som skall åter upprätta Spanien. Jag beklagar, att den här, som kämpar mot oss, är så förblindad, att den misskänner eder och mig. Viskulle mottaga den med öppna armar, om den kom till bättre medvetande och betänkte, att den monarkiska fanan har under femton årbundraden varit symbolen för spanska härens ära och idrotter, om den betänkte, att monarkien ej har någon annan fana än min, som är legitimitetens och rättens fana; men eftersom det icke förhåller sig så, måste vi med våld undertrycka en gudlös och förödande revolutiou, hvilken endast uppehåller sig genom våld. Det är med en outsäglig rörelse, jag åter befinner mig på Navarras gamla jord, hvarifrån jag skickar mitt innerliga tack till den rättvisa sakens ädla försvarare och en vänlig helsning till alla spanjorer. Spanien anropar med hög röst vårt bistånd. Framåt, frivillige! Spanien säger, att det är nära att gå under. Frivillige, låtom oss rädda det! Lugarramundy d. 16 juli 1873. Carlos. I anledning af den mera betydelsefulla foll don Carlos synes vara ämnad att spela, få vi här meddela ett par biografiska notiser: Den förste spanske kronpretendenten Don Carlos af Bourbon var andre sonen till konung Carl IV och broder till konung Ferdinand IV af Spanier, men blef år 1830 genom en pragmatisk saktion at den senare utesluten från tronföljden. litter Ferdinands död 1833 utan manlig arfvinge betraktade han sig likväl som rättmätig herrskare. Utt borgerligt krig uppstod, hvilket som bekant ej slox ut till bans fördel, hvarför han 1839 tog sin tillflykt till Frankrike, der han med familj fick sig anvisadt slottet Bourges till vistelseort. D. 18 maj 1845 afsade han sig sin rätt till spanska tronen till förmån för sin äldste son och tog sjelf titeln grefve af Molina. Som sådan bodde han sedan i Österrike och dog i Triest 1855, efterlemnande trenne söner. Den äldste af dessa var Don Carlos, prins af Asturien, född i Madrid 1818, hvilken efter fadrens död antog titeln grefve af Montemolin. Under kriget mellan Spanien och Marokko 1860 sökte prinsen att med general Ortega göra en resning i Tortosa, men misslyckades och måste med sin yngste broder gå i fängelse. Sedan dessa samma år afsagt sig sina anspråk på tronen, återfingo de friheten. De lefva nu i anspråkslösa vilkor i Triest, der grefven af Montemolin dog barnlös 1861 i nervfeber, hvilken sjukdom äfven kort förut bortryckt den yngste brodern, Don Fernando. Pretendentskapet till Spaniens tron öfvergick nu på Don Carlos mellerste son, infanten Don Juan, född 1822, hvilken sökte att trån London göra sina rättigheter gällande i åtskilliga manifest. Han gifte sig 1847 med infantinnan Maria, erkehertiginna af Österrike-Este, och har i detta äktenskap tre söner: 1. Infanten Don Carlos, hertig af Madrid, född d. 30 mars 1848, förmäld d. 4 febr. 1367 i Frohsdorf i Nedra Österrike med Margaretha, en dotter till hertig Carl III af Parma, hvilken förra födt honom en dotter och en son (infanten Jaume, prins af Asturien, född d. 27 juni 1870), och 2. infanten Alfonso, född d. 12 sept. 1849, hvilken ända till 1870 tjenat som officer vid påfliga zouaverna. Sedan infanten Juan, på grund af spanska revolutionens utbrott vid Isabellas störtande, år 1868 afstått från sina rättigheter till förmån för sin äldre son Don Carlos, har denne som kronpretendent under namnet Carl VII gjort upprepade resningsförsök, hvilka nu synas krönas med framgång, dervid kraftigt biträda af sin yngre broder. Från Tyskland skrifves, att domstolen i Mänchen dömt Adele Spitzeder, den beryktade bankförestånderskan, till treårigt tukthusstrafl, hennes medhjelpare Rosa Uhinger och Nebel till 6 månaders, Maria Pegler till fyra och Georg Pregler till on månads fängelse. De fyra sista ha redan utstått sina straff, emedan deri ransakningsfängelsetiden är inberäknad. Tyska katolikernas förening har haft ett talrikt besökt möte i Mänchen, hvarvid enstämmigt antogs en petition till konungen mot 969 ar 0