Göteborgsposten – 22 juli 1873, sida 2

kommo med fördubblad styrka. IIågkomsten af myladys sinnesrörelse vid omnämnandet af Moers namn och en mängd andra tillfälligheter framställde sig för hans själ. — Denna dame, mr Moer, sade han i det han noga gaf akt på sin gäst, — är på besök hos lady Thaxter — hon är ungersk grefvinna, enka efter statsmannen grefve Rotbsmere, som dog i Wien för några år sedan. Darrel Moer tycktes lika förvånad som förut. — Jag har naturligtvis hört talas om grefven sade han, det har hvarje menniska gjort; men enkan — hvar har jag sett henne? — Egendomligt nog, sado sir Hugh, men jag tror, att hon äfven förmodar sig ba sett er på något annat ställe. Hon tycktes blifva liksom upprörd vid ljudet af edert namn, Ni torde ha träffats i Tyskland. Hon har sagt mig, att hon var i Baden-Baden för tio eller tolf år sedan på sommaren, och hon-tycktes vara böjd för att tro, att äfven ni var der vid den tiden. Darrel Moer förlorade nästan fattningen. Hvarje spår af färg lemnade hans ansigte. Den ungerska grefvinnan sammanknäppte sina händer, der hon satt i det inre rummet, och hviskade för sig sjelt: — Gud vare lofvad! Han känner mig ej — han bar ej igenkännt mig. Tiden har ännu ej kommit för mig att gifva mig tillkänaa för honom, om den någonsin skall komma. Jag är trygg. Ilan misstänker ej hvem jag är. Att jag skulle träffa honom ansigte mot ansigte Det var en grym öfverraskning.