Göteborgsposten – 22 juli 1873, sida 2

skall ej meddela lord Waldemar mina miestankar, sörrän jag tårt en säker grund af sakta att stödja dem på. Vi — lady Thaxter och jag — ha sorgälligt dolt våra misstankar för mylord, emedan det ej skulle ha ländt till någon egentlig nytta att meddela horom dem. Lord Waldemar har haft många och allvarsamma pröfningar. Han har en gång blifvit så grymt sårad i sina känslor mot sin son, att jag, som älskar honom, som om han vore min far, ogerna vill gifva honom ett slag, som skulle såra honom i hans känslor för er. Jag lofvar derföre att iakttaga tystnad, till dess jag upptäckt någonting om er brottslighet. Att ni är brottslig, tror jag, i trots af edra bedyranden, liksom jag tror, att jag redan denna dag akall finna edort giftermål antecknadt i Somerset Houscs vigselregister. — Jag måste underkasta mig misstankan för brottet, till dess min oskuld är bevisad. Ånyo tackar jag er för eder förtegenhet, sir Hugh Tregaron. Jag deltager i eder sorg öfver Honor. Tro mig, då ni träffar henne, skall hon för er erkänna, att denna vigselattest tillkommit under sinnesyrsel, och att jag ej är hennes man och aldrig varit det. Ännu ett ord, sir Hugh, innan jag går. Det hör ej till saken, men jag ber er säga mig hvem den dame var, som jag vid mitt inträde såg i detta rum — en ung vacker dame men med redan grånadt hår. Jag tror mig ha sett henne förr, men det grå håret förbryllar mitt minne. Sir Hugh Tregaron spratt till. Alla hans misstankar om att lady Rothsmere var Darrel Moors hustru åter