Göteborgsposten – 22 juli 1873, sida 2

Bergviken, hvilken totalt nedbrunnit jemte : å 500 tolfter plankor. Hade vattvrakten ullgjort sin pligt, så skulle olyckan möjligen kunnat förekommas, men denne lärer vid tillfället hafva varit berusad och sofvit i god ro intill dess elden hann taga så öfverhand, att den varsnades från andra ställen. Tillräckligt räddningemanskap erhölls emellertid snart så väl från staden som från Pitholmsheden, och det var i synnerhet detta manskaps oförtrutna arbete man hade att tacka, att elden slutligen kunde begränsas. En finsk kapten utmärkte sig framför alla, i det att han omhvärfd af rök och lågor oafbrutet under 4 timmar förde sprutslangen, under det en annan spruta samtidigt fick tjena bonom till skydd. En högtidlig begrafning egde rum i Lidköping söndagen d. 13 d:s då en af samhällets mest framstående affärsmän, grosshandl. F. L Brink, som d. 5 d:s aflidit under en tillfällig vistelse i Stockholm, öfverlemnades åt sitt sista hvilorum. Ordenssamfundet ÅT. N. J., af hvilket den aflidne varit ledamot, slöt sig, företrädt af sin florbehängda fana, till begratningsprocessionen, samt afsjöng ett par koraler vid grafven, och den högtidliga akten åhördes af en ofantlig massa menniskor. Jordfästningen förrättades, enligt den dödes längesedan uttalade önskan, af kyrkob. i Tunhem, Claes Joh. Ljungström, som omedelbart efter det han uttalat välsignelsen uppläste af honom för tillsället författade versar. Sjelfmord och försök dertill. Bokhållaren vid Gefleborgs läns Enskilda bank S. J. Andersson förkortade natten till d. 12 d:s sitt lif genom att invid Tolffors bruk med revolver skjuta sig genom hjertat. — Hvad som kunnat föranleda den aflidno till den sorgliga handlingen känner man icke. Man hade vis, serligen hos honom de senare dagarne bemärkt någon svårmodighet, men hade ej skäl att förmoda det han rufvade på en så sorglig handling, säger Gefle-P:n. u En person som med ångfartyget John Schwartzofvannämnde daga lördags eftermiddag befann sig på resa från Köpenbamn till Sverige försökte under vägen dränka sig. Personen ifråga hade under fartygets passerande i öppna sjön sörhällit sig stilla; men vid ankomsten i närheten af Landskrona hamn, vände han sig till en medpassageraro under yttrande: Åadjö med edor-, och i samma ögonblick kastade han sig baklänges öfver bord. Tvenne mindre gossar, som befunno sig i en båt på något afstånd, observerade händelsen, rodde fram samt fattade tag i mannen, tills några äldre personer sramkommo och upptogo honom, hvarefter han affördes genast till lasarettet. För emigranter att beakta. I ett meddelando till Nerikes Alleh. läses nedanstående, eom visserligen ej i sjelfva verket innehåller något nytt, men dock är af natur att förtjena så stor spridning som möjligt: För ett par dagar sedan träffade jag en ung stark man, som nyss anländt från Amerika, der han vistats 4 år, sednåst i staten Kansas. Han berättade, att af de svenskar, som derstädes voro bosatte, många ledo nöd: deras bostäder t. ex. voro jordkulor, och något arbete, hvarmed de kunde bereda sig bättre utkomst, kunde de icke finna. De måste derför resa ifrån sina hem, för att komma i tillfälle att tjena någonting, och si, det var omöjligt. I Kansas City och S:t Louis m. fl. större ställen, som de besökte, var redan före dem en ansenlig mängd svenskar, som saknade arbete. Når de slutligen kommo till Chicago och Newyork, var det på dessa ställen allra svårast: de stodo utan arbete och omgifne af en mängd uselt folk. Några landsmän — 8 till antalet — stälde derför, i sällskap med flere norrmän, sin kosa mot England och derifrån mot Göteborg. När de kommo dit, var det, som om de skulle hafva fått nytt lif; de blefvo utom sig af glädje vid åskådandet af den gamla fosterjorden, der menniskorna syntes dem fr iska och starka i hög grad. Medan de qvardröjde i Göteborg, anlände ett annat fartyg, som medförde 30 andre äterkomne. Lika glada voro dessa att ankra på fäderneslandets kust, men fattiga voro de; en af dem hade begifvit sig bort med icke så ringa reskassa, och si, nu hade han 13 rdr qvar. När jag berättade, huru de arbetande här hemma äro ettersökta och hvilken aflöning de hafva, blef den återkomne förvånad och glad. Underligt är det, att arbete der borta nu icke finnes under sommaren ; huru svårt skall det då icke vara vintertiden. Myntlagen i Danmark. Danska kultusministern har med afseende på myntlagen och den nya räkneenhet, som derigenom kommer att införas, i en skrifvelse till skolstyrelserna fästat dessas uppmärksamhet på gagnet af att snart vidtaga de ändringar i räkneundervisningen, som deraf blir en följd, isynnerhet som det är sannolikt att den nya räkneenheten blir införd före den i konventionen bestämda sista tiden, d. 1 jan. 1875. Franska regeringen och tändstie-korna. En af Thiers besynnerliga protektionistiska idåer var att skapa ett monopol för tillverkning af tändstickor, med förbiseende af den rättskränkning han härmed begick mot t. ex Sverige, hvilket genom sitt med Frankrike asslutade handelefördrag haft på detta senare land en god uiförselort i afseende på denna tillverkningsartikel. Afsigten med monopolet var naturligtvis hos Thiers att skapa en inkomstkälla för regeringen. Denna beräkning synes hafva slagit fel, likasom hans ötriga töråldrade funderingar på detta område. Man finner neml. af franska regeringens redogörelse 2 — —0 OL NH 1 DD :0oo Tss 2 et rt fr RR AA ORKA —— fl för inkomsterna under första hälften af år och HeHUU I atällat för haral nada