Göteborgsposten – 21 juli 1873, sida 2

Redaktionen har till intagande i tidningen mottagit följande insända uppsats. Kallvattenkur och Gymnastik. Då hrr vattenläkare alltmera synas hylla den åsigten, att vattenkuren, om den skall ändmålsenligt användas, är så ansträngande, att patienternas kraftor skulle allt för mycket medtagas, om gymnastik derjemte af dem användes, så låtom oss fördomsfritt pröfva, om denna åsigt är sann. Man antager ju att kallvattenbehandlingen förutsätter, att kroppen måste vara mer eller mindre uppvärme såväl före som efter badet, och för undvikande af de krafterna för mycket ansträngande, långa inbäddningarne eller starka promenaderna före badet, så användas äng-, varm-lufteller varmvattenbad före det egentliga kalla badet, som dock helst bör efterföljas af promenad, hvilket åter skulle omöjliggöra all gymnastik. Jag vädjar till alla dem, hvilka personligen åtnjutit gymnastikbehandling, om patienterna och således vattenkuranstalterna äfven icke skulle vinna betydligt på, om de förre, genast efter sina bad finge derefter lämpade gymnastiska rörelser för reaktions vinnande d. v. s. benoch sotrörelser efter fotbad; grenoch bålrullningar samt ländoch korsbensklappningar efter sittbad etc. etc. Men som väl få Gymnaster skulle så vilja uppoffra hela dagen med arbete för de sjukas bästa för nu vanliga, ringa arfvoden, så frågas, om icke större delen af just dessa rörelser, (hvilkas bestämmande dock fordrar en gymnast, så vida läkaren icke äfven iörstår detta, hvilket dock ännu sällan är fallet) äro så enkla att de kunna, utan fara för patienterna inläras af och utföras genom förståndiga personer af arbetsklassen, hvarigenom Icke allenast dessa då finge arbetsförtjenst, utan patienterna erhöllo denna hjelp för en ganska ringa penning. Förestående talar således för ändamålsenligheten och fördelen af gymnastik och vattenkur i förening. Hvad åter beträffar sådana patienter, för hvilka gymnastiken torde vara hufvudsak och vattenbehandling det understödjande medlet, (hvilkas antal icke torde vara så litet, som de hrr vattenläkare synas tro, hvilka nu från sina kuranstalter mer eller mindre öppet söka uttränga gymnastiken, på samma gångl som de bevisa all möjlig tolerans, ja rent af föreskrifva en mängd andra medel, såsom: medicin, drickning af olika sorters vatten, mjölkoch vasselkur, elektricitet etc. etc. — allt under välförstådd afsigt att derigenom befrämja de sjukas tillfrisknande, lika mycket genom hvilket medel som helsan kan återvinnas) så förefaller det svårt att förstå, hvad ondt som hrr vattenläkare och vattenkuranstalter skulle hafva af, att patienterna vunne helsa genom gymnastiken, då just denna oemotsägligen bevisat sig för så många sjuklingar vara till och med det enda hjelpmedlet. Det är, till dess motsatsen blir bevisad, åtminstone insändarens öfvertygelse, att d:r Lagberg hade rätt, då han skref: Vattenkur och gymnastik höra tillhopa som smör och bröd. — — —Ö-O—— ÄA!ZL