Göteborgsposten – 21 juli 1873, sida 1

med sina egna ögon, att Frankrike återigen har en arms, en arme som i afseende på hållning, öfning, manstukt och fosterländsk anda måhända står framför dem som man förut sett. Och hela denna arme, af hvilken man här endast såg två hufvudkärer, de s. k. pariseroch Versaillerarmorna, är alldeles nyskapad; för föga mer än två år sedan fanns den icke till, och det var den allmänna meningen i Europa, att Frankrike såsom militärmakt var krossadt för alltid. Denna mening hade äfven blifvit shahen bibragt, och det lär ha varit med icke mindre öfverraskning, som han nu såg dessa förträffliga trupper, än han i Cherbourg bade blifvit varse, att det fanns en annan makt än England, som förmådde sätta upp kolossala pansarskepp och göra anspråk på att täfla om herraväldet på hafvet. . Allmänheten hade också vid revyn mindre ögon för schahen än som vid andra tillfällen är fallet; man delade sin uppmärksamhet mellan trupperna och don nya armens skapare, marskalken-presidenten, hvilken aldrig, icke ens då han nyss kufvat Kommunen, varit så populär som denna dag. Också såg marskalken helt lycklig och stolt ut, der han satt till häst, omgitven at sin stab och en stor mängd utländska officerare, bland hvilka, utom vår militärattachs öfverstelöjtnant Staaff, också om jag ej för mycket misstager mig, befanno sig två eller tre andra svenska uniformer. Aldra mest belåten tror jag emellertid att shahen befunnit sig vid sitt besök i cirkos vid Champs Elysses. Der befann han sig nemligen helt och hållet som privatman, endast omgifven af några personer af sin svit samt helt och bållet befriad från all etikett. Han bar visserligen en hel massa diamanter på sig, såsom vanligt, men var ändå i petite tenus. Här skrattade han, utan att vidare tänka på sin höga värdighet, som ni eller jag skulle göra åt de lustiga clowns och beundrade hr Franconis utomordentliga hästdressyr med samma sakkännedom som en medlem af svenska kapplöpningeförbundet. — Jockey-klubben har till i morgon arrangerat en stor course på Longchamps-fältet, som väntas blifva ännu mera briljant än den sista stora kapplöpningen och hvarvid alla prisen (det högsta uppgår till 200,000 francs) bära namn efter Persiens förnämsta städer. — Det är också i morgon söndag som den stora illuminationen och fyrverkeriet i Paris skall ega rum, hvartill på förhand göras de utomordentligaste anordningar. I qväll besöker shahen stora operan, der en galarepresentation gifves till hans ära. Det utomordentligaste i allt detta är emellertid att se, huru parisarne sjelfva roa sig. Dessa regementen, statsvagnar, eskorter, dessa perser med sina solar af diamanter och dekorationer, denna illumination som förberedes, dessa fanor och dekorationer som man ser allestädes, denna folkmassa som afvaktar shahen öfverallt der han väntas komma fram — allt detta buller och denna rörelse är ett verkligt nöje att skåda. Det är den första gången sedan bra länge som det råder en allmän glädjestämning i Paris. Den stora staden känner sig pånyttfödas. Ty så sannt är det — det må nu för resten vara ett fel huru mycket som helst — att Paris icke älskar en sakernas ordning, der dess styresmän uppträda i åkaredroskor. Ju flera hästar det är för den officiela statsvagnen, desto nöjdare är Paris, och detta icke blott af en barnslig lust attse grannlåt, utan emedan det är lyxen som tilllåter det att utveckla hela sin artistiska smak. Men hvad gör Thiers under allt detta? är en fråga som man ibland hör framställas, ty det finnes ännu folk som kommer ihåg att Thiers finnes till och att för icke mer än några veckor sedan hans person ansågs som exponent för hela Frankrike, dess återupprättelse och dess framtid. Thiers bouderar; när han icke får spela den främsta rollen sitter han hemma och filosoferar förmodligen öfver alltings förgänglighet. Jag bar just i dag i en af de små skämt-tidningarne sett en teckning, hvilken, som det heter, karakteriserar situationen. Den heter -minne från Trouville(den lilla badorten, der dåvarande presidenten för ett år-sedan befann sig och hvarpå då Europa hade sina ögon fästade); gubben Thiers står vid stranden och blickar utåt hafvet, sysselsatt med att begrunda öfver ebb och flod!